vissa stunder är guldglimrande.
Ibland är vissa stunder guldglimrande. Som när Klasson sms:ar och föreslår lunch och en timme senare sitter vi på en uteserving och äter sparrisrisotto med grillad kyckling. Eller som när man bestämmer sig för att strunta i att Sats:a utan åker hem med en glass i handen, för att hamna i trädgården med en kopp kaffe, en skvallerblaska och en skål med jordgubbar. När solen bränner fast klockan är sex på kvällen. Och när man lagar laxmiddag och lyssnar på Edith Piaf samtidigt som man längtar och funderar på det som komma skall. Ikväll är jag mitt eget sällskap och det ska bli så fruktansvärt skönt att bara sitta på balkongen och vara. Puss!
helgen.
Så var ännu en helg slut. I fredags satt vi utomhus med ett glas rött i kvällsolen och grillade, eller ja, vem kunde ana att en glaze kunde brinna så? Lördagen spenderades i solskenet med fattiga riddare, jordgubbsplock och kaffe i bersån. Därefter ägnade vi ungefär resten av helgen att komma på olika sätt att använda jordgubbar. Det blev en hel del smoothies, så att säga.
I söndags så gjorde jag något hemskt - jag gav in för min nya besatthet av Twilight och köpte New Moon innan tågresan till Stockholm. Låt mig bara klargöra, jag tycker fortfarande att språket är skrattretande men jag är hooked, särskilt på Edward (såklart) som beskrivs som en fanfiction-Sirius Black (såklart). Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men ändå, någon kanske gör det. Hur som helst, jag hatar mig själv en aning för att jag har börjat bli förtjust i Twilight, men det är likabra att få det överstökat. Läsa böckerna fort och sedan förtränga. Fråga mig om en månad och jag kommer att svara "Twilight, vad är det?". Det var tur att Vici piggade upp mig på söndagskvällen genom att komma över med en flaska cava rosé och jag bjöd på grillat. Efter fyra timmars fnissande fullkomligen däckade jag i sängen av utmattning.
Idag: lunch med världens bästa Klasson.
skjut någon i huvudet, tack.
UPPSALA
UPPSALA - Självplock på finaste Ulva Kvarn. 10 liter på en halvtimme och nu väntar kaffe och sju sorters kakor i bersån och ikväll blir det till att äta jordgubbar tills vi storknar.
fredag.
Ps. Jag gillar att en något hetsig diskussion har brutit ut ett par inlägg ner, om den så otroligt viktiga frågan om YSL Tribute är något att ha, haha!
twilight schmilight.
Igår var jag på biblioteket och hämtade ut Twilight. Jag ställde mig på väntlistan för snart ett halvår sedan och nu var det min tur att låna den hypade vampyrromanen på engelska. Jag har sett filmen redan och ja, jag kan hålla med om att Robert Pattinson har en viss charm men inte så mycket mer än så. Jag är mest intresserad av att läsa boken för att se vad min namne egentligen har för sig.
Låt oss säga såhär: Jag tycker att det är fantastiskt att det är en ungdomsroman som får folk att läsa och förhoppningsvis leder det till att alla dessa ungdomar läser fler och mer avancerade böcker i framtiden. Men herregud, Stephenie Meyer lider av en grav adjektivsjuka och det faktum att hon är religiös (mormon) lyser igenom texten. Om det inte hade varit en ungdomsbok så hade jag kunnat tro att inledningen var upptrappningen på en tantsnuskroman.
Jag bjuder på lite "minnesvärda" citat från bokens första kapitel.
"His fingers were ice-cold, like he'd been holding them in a snowdrift before class. But that wasn't why I jerked my hand away so quickly. When he touched me, it stung my hand as if an electric current had passed through us." - Bella Swan, kapitel 2.
"I vividly remembered the flat black color of his eyes the last time he'd glared at me - the color was striking against the background of his pale skin and his auburn hair. Today, his eyes were a completely different color: a strange ocher, darker than butterscotch, but with the same golden tone." - Bella Swan, kapitel 2.
"He unleashed the full, devastating power of his eyes on me, as if trying to communicate something crucial." - Bella Swan, kapitel 3.
(HERREGUD, DET ÄR BARA ÖGON DET HANDLAR OM!)
"I wasn't interesting. And he was. Interesting... and brilliant... and mysterious... and perfect... and beautiful... and possibly able to lift full-sized vans with one hand." - Bella Swan, kapitel 4.
Notera även att typmeningar som "coursing through her veins" förekommer ofta, liksom adjektiv som "ivory". Att drabbas av adjektivsjukan är ett tydligt tecken på 1) man är debutant och vet inte när det räcker, 2) storyn håller inte riktigt så man broderar ut innehållet genom långa tröstlösa beskrivningar av exempelvis ögon, läppar, hårfästen, 3) man tror att genom att ha förmågan att beskriva saker så är man en bra författare och vill gärna visa det för omvärlden.
Jag kan hittills konstatera att boken är ännu mer sliskromantisk än filmen och att min namne är ungefär den töntigaste romanfiguren någonsin. Nu har jag bara läst sex kapitel och lär återkomma när jag har läst klart boken.
dagens stora fråga.
onsdag - faustian bargain.
Ikväll får jag träffa min karl igen och det ska också bli himla trevligt. Lite middag, lite mys och lite skratt. Inte helt fel!
hultsfred sett genom josefines kameralins.
Josefine lurade med mig på festival och tillsammans tog vi bussen ner till världens minsta lilla håla vid namn Hultsfred. Där var livet ganska slappt. Vi åt mat, tittade på band, sov, drack öl, dansade i partytält och glömde bort att sminka oss mitt i allt.
Det var självklart massor med bra band att se och min spelschema var fulltecknat. Vi såg bland annat Thåström, White Lies, The Killers, The Virgins, Franz Ferdinand och Kings of Leon.
Ibland regnade det fruktansvärt mycket, som när Regina Spektor spelade men andra gånger sken solen och då passade Joos och Jade på att svettas på Dodge Ball-arenan, själv är jag väldigt bollrädd och satt vid kanten och drack öl och skrattade åt alla roliga kostymer folk hade på planen.
På kvällarna dansade vi i partytält, skrattade tills vi fick magknip och hängde i folks camps. Josefine kände en miljon andra festivalare ungefär och för första gången i mitt liv var jag ständigt nummer 2. Men det gjorde ingenting för jag tycker så mycket om att observera andra människor och lägga små fragment av människor i min minnesbank. När jag kom hem öppnade jag min anteckningsbok och skrev ner flera personporträtt inför framtiden.
Många gick vilse i sig själva under festivalen och släppte på alla gränsen. Att åka på festival är samma sak som att åka på tågluff eller charter, folk släpper loss totalt och då är det tur att det finns snälla själar som postar visdomsord på ölburkar för oss alla att se. Att ligga är silver, att hångla är guld - glöm inte det nu barn!
deprimerande sommarsverige lockar fram deprimerande tankar.
hultsfred 2009.
Det är svårt att beskriva Hultsfred för alla som aldrig har varit på festival för jag tror inte att ni riktigt kommer att förstå. Det är som att läsa om kärlek utan att själv ha fått uppleva det, eller höra talas om världens finaste väska utan att själv ha klämt på det mjuka lammskinnet. För jag förstod aldrig det där med festivaler innan jag själv packade väskan och åkte ner till Småland. Låt oss nu säga att Hultsfred är den festival som är mest hard core i Sverige. Det campas på stora fält som lätta blir leriga och det dansas framför stora scener vid sjön Hulingen där det halvt om halvt kan blåsa upp till storm. Det är fuktigt i tältet och alla kläder luktar lite konstigt så fort man kliver ur Festivalbussen.
Men sedan finns allt det positiva också som jag aldrig lyssnade till tidigare. Att ligga och fnissa i tältet istället för att sova, att dansa under bar himmel till ditt favoritband eller under det skimrande ljuset från en discokula i ett partytält. Att äta frukost och bakisfnissa i morgonsolen trots att ögonen att trötta av sömnbrist, att hoppa in på Stora Dans för att se ett band du aldrig har hört talas om en älskar innan du går därifrån. Alla konstiga, galna och underliga människor som får dig att fascineras och som du kommer att uppskatta. Äta minimunkar som är glacerade i alla världens pastellfärger när klockan är halv tre på natten och ditt favoritband precis har slutat spela, att sitta i öltältet med fina vänner och lyssna på musik från flera scener samtidigt. Ja, framför allt musiken: det är fantastiskt med live-spelningar och ännu mer fantastiskt när du kan fylla kropp och själ med massor av musik under ett par dagar. Men för att underlätta för alla, och mig själv, så har jag spaltat upp en del av hela upplevelsen här nedan:
Vanligaste look (tjejer): "Kate Moss på festival" möter "Jag läser för många modebloggar".
Vanligaste look (killar): "Hitler Jugend-synt" möter "Indiegrabb från landet".
Knäppaste outfit: Antagligen Tobias i sin ko-kostym, även om Josefine gladeligen hoppade upp på ryggen och lekte rodeo.
Vanligaste accessoar: Ölburk i handen, trashade leggings och gummistövlar.
Bästa spelning: White Lies, helt klart. Mörkt, suggestivt och helt klart de bästa texterna just nu.
Bästa plats: Längst fram på Thåström i lördags, helt fri sikt och fantastisk konsert. Annars var Pampas min favoritscen.
Mest spännande nykomling: MFMB, lyssna här!
Mest kända rookie: Ismen och Gorillala drog i runda slängar 200 personer till rookiescenen för att dansa till "Brudar".
Mest otippade spelning: The Virgins var jättebra, hur har jag lyckats missa dem?
Mest dansanta artist: Timbuktu dansade och alla andra människor runt omkring dansade också, sedan slutade det med att vi dansade hela natten.
Läskigaste konsertupplevelse: Jag trodde att jag skulle dö till tonerna av The Killers "Human".
Kladdigaste: Att måla fredspåsar. Mina naglar var färgade av målarfärg resten av veckan.
Regnigaste: Regina Spektors spelning på Hawaiiscenen. Det regnade så mycket under "Samson" att jag inte kunde se trots att jag hade huvan på min regnjacka uppfälld.
Trevligaste: Frukoststunder i morgonsolen utanför tältet och hysteriska skrattanfall.
Tröttaste: Alla på bussen på vägen hem, herregud - sömnbrist.
Äckligaste: Glöm aldrig någonsin att hålla för andan när du går förbi ett område med bajamajor.
Godaste: Glaserade minimunkar i strut!
Jobbigaste: När vårt tält blev massakrerat av världens tjockaste man.
Hårdaste: Stenhårda matcher utspelades på Dodge Ball-arenan, medan domaren hinkade öl. Jade briljerade, ivrigt påhejade av oss andra.
Lerigaste: Framför Hawaiiscenen, något Josefine fick erfara då hon badade i lera tillsammans med tusentals andra under The Killers.
Bästa campet: Partytältet med discokula, fantastisk musik och hundratals dansande ungdomar.
Bästa partygatan: Där vi hade vårt camp, på gott och ont. Dunkade baslåda dygnet runt - kul när du är partysugen men mindre roligt när du vill sova.
Bästa matstället: En riktig soppa!
Bästa med att åka på festival: Musik, glada människor och knäppa händelser. Men att komma hem var inte heller helt fel, hah!
mat och musik.
Mat och musik är två av mina största intressen, tillsammans med skrivandet. Just nu är jag ytterst nöjd med mig själv. Min middag på bilden ovan (fingeravtryckskonceptet har jag snott rakt av från Klasson och får visa vilket kaos det var i köket) är ett resultat av ett ytterst kladdigt kök och en väldigt hungrig mage. Lammkorv, tagligatelle, hemmagjord tomatsalsa och broccoli var inte en sådan dum kombination. Tillsammans med det har jag äntligen tagit mig i kragen och skaffat mig Spotify. Med andra ord lyssnar jag på Kings of Leon just nu och fixar och trixar med min kamera som dog lagom till Hultsfred så innan jag lägger vantarna på Josefines bilder så uteblir fotoregnet.
måndag: rehab.
post-hultsfred.
HULTSFRED
HULTSFRED Längst fram på Thåström och ja, det var fantastiskt! Sista akten på festivalen och bland de bästa. Inte lika bra som den smått legendariska spelningen i våras men fortfarande bra! Festivalspelningar är helt klart annorlunda men på ett ganska bra sett. Vi hörs imorgon för jag är i extas!
HULTSFRED
HULTSFRED En tjockis ramlade på vårt tält idag och hade sönder vår tältpinne så vi hade inget tält under några panikslagna minuter tills räddaren i nöden Lova kom och erbjöd oss ett extra tält. Great. Vi har någonstans att sova vår sista natt här i Hultsfred!
HULTSFRED
HULTSFRED Joos är ledsen efter ett smärre missöde med tältet. Just nu består vår bostad av en hög silvrig tältduk på marken medan Josse fixar, trixar och muttrar inifrån högen. Själv sitter jag utanför och fnissar med en öl och tältgrannar.
HULTSFRED
HULTSFRED Timbuktu är kvällens sista akt och det firas med glaserade minimunkar och dans framför scenen. Sedan: mer dans på Paradiset!
HULTSFRED
HULTSFRED Helt okänd (för mina öron) MFMB röjer på Stora Dans. Lite Joy Divison, mycket röj och basgång så som jag tycker om det. Klantiga ljudtekniker men annars så är det inte helt fel!
HULTSFRED
HULTSFRED Blå himmel, kvällssol, en kall öl och Winnerbäck är inte helt fel måste jag säga. Livet är rätt bra ibland!