ISABELLE

Jag älskar böcker. Jag älskar hur ryggen knakar på en inbunden bok första gången man öppnar den, jag älskar lukten av fuktiga biblioteksböcker, jag älskar pocketböcker med sorgsna hundöron och tummade sidor. Så nu när ni bad om boktips blev jag självklart glad, men också en aning förvirrad.

Jag konsumerar böcker i mängder. Jag köper böcker konstant och lägger en rejäl summa pengar varje månad på att få läsa - med andra ord är det ganska svårt att tipsa om bra böcker när jag inte vet vad ni gillar. Här nedan följer en lista på bra böcker i olika genres och självklart ska man alltid försöka läsa böcker på sitt original språk. Det blir alltid bättre, glöm inte det. Och sist men inte minst, jag dömer ofta böcker efter omslag - gör inte det, men ifall ni har samma ovana som jag har så är alla titlar länkade till dess omslag.


How to kill a rock star - Tiffanie Debartolo

Det här är en bok om kärlek som river och sliter, med glimten i ögat. Vi får följa Eliza som flyttar till NYC för att jobba som musikjournalist. En bok för alla som älskar musik, konstnärssjälar och tycker om att det drar i magen av alla känslor.

The Dirt: Confessions of the World's Most Notorious Rock Band - Mötley Crüe tillsammans med Neil Strauss

Den ultimata musikbiografin är självklart skriven av Neil Strauss och handlar om Mötley Crües vilda och vidriga liv och leverne. Läses av dig som har starka nerver och tycker om missförstådda svin som spelar musik och drömmer om kärlek.

I'm with the band: Confessions of a groupie - Pamela Des Barres
Pamela Miller från Reseda, California växer upp på 60-talet och drömmer om rockstjärnor. Snart befinner hon sig i rockens Los Angeles och träffar på alla brittiska musiker som hon tidigare bara har drömt om. I'm with the band är Pamelas självbiografi över groupies, rockkultur och hennes ungdomsår som ledde fram till att hon tillsammans med The GTO's blev världens mest kända och respekterade groupie. Perfekt läsning för dig som drömmer om rockstjärnor, hippies och ett annat liv.

Dödgrävarens dotter - Joyce Carol Oates

Allt av Joyce Carol Oates är väl värt att läsa men Dödgrävarens dotter är ett fint mästerverk som handlar om en judisk familj som flyr till USA under andra världskriget och hur det inte alltid är så lätt att slå sig ner på en ny plats, men har man tur kan man fly från sitt öde och börja om på nytt.

Blonde - Joyce Carol Oates

Blonde handlar om den fantastiska och tragiska Marilyn Monroe och verklighet blandas med fiction på ett mästerligt sätt.

Jag jag jag - Unni Drougge

Unni Drougge är fenomenal men Jag Jag Jag är helt klart min favorit och även Drougges debutroman. Den handlar om Sophie, planer och frihet mitt i den brinnande punkscenen.

Att komma hem ska vara en schlager - Per Hagman

Precis som när det gäller Drougge så är Per Hagman briljant, helt fantastisk. Jag kan nog drista mig till att säga att Hagman är en av Sveriges absolut mest träffsäkra författare. Att komma hem ska vara en schlager är den mest naivt hoppfulla och tragiska roman jag någonsin har läst. Att jaga natten, sky dagsljus och aldrig riktigt hitta hem.

Vänninorna och Kung Carl - Kicki Norman

Kicki Norman är en av mina förebilder och favoritjournalister och hennes debutroman är en smart chick lit som tar plats i Stockholm. Perfekt sommarläsning för lata dagar i hängmattan. Ett stort plus för det väldigt fina omslaget.

American Wife - Curtis Sittenfeld

Allt Sittenfeld rör vid blir till guld och diamanter. Prep är hennes debutroman är är ett måste för alla att läsa, uppföljaren The Man of My Dreams är inte heller illa men American Wife som porträtterad Laura Bush som fiction är fantastiskt fin och hjärtslitande. Hur är det egentligen att gå från liberal och kär till att ens man blir en av Amerikas mest hatade konservativa presidenter?

Dansare - Colum McCann

Boken handlar om Rudolf Nureyev och hans liv. För oss som älskar dans, dramatik och kärlek.

Unsticky - Sarra Manning

Smart och nytänkande chick lit med ett fantastiskt omslag. En modern Pretty Woman.

Bergdorf Blondes &
The Debutant Divorcée - Plum Sykes

Drottningen av chick lit, helt klart. Har ni missat dessa böcker måste ni bege er till bokhandeln, pronto! Plum Sykes är Anna Wintours protegé och därefter är det high fashion, high drama and high life.

A million little pieces,
Bright Shiny Morning &
My friend Leonard - James Frey

James Frey är en lögnhals och briljant författare. Det är Bret Easton Ellis med ett samvete.

Allt av Bret Easton Ellis och Jay McInerney
Måste läsas, måste läsas, måste läsas. Ihåliga människor, tragiska figurer, modeller, sex, droger, yuppies och 80/90-tal. Bret Easton Ellis kan vara svår att fastna för så mitt tips är att börja med Glamorama och sedan beta av resterande böcker. Jay McInerney är lättare att följa, böckerna är mer sammanhängande och såklart briljanta. Inte underligt att dessa två författare också var bästa vänner och utgjorde grundstenarna i The Brat Pack.

Josefine är småflicksaktigt förälskad, på avstånd. Jag finner det hela mycket mycket sött och en aning underligt för att komma från Joos men absolut inte negativt. Hon fnissar och rodnar och pratar om en basist iklädd Acne på en stentrappa i Stockholm. Vi diskuterar hans sätt att vara, hur han nog är på riktigt bakom alla pretentioner och förstås hur fint han skriver. Vissa människor skriver som bara snygga människor kan göra, det är sant. Min väns basist skriver så som bara snygga människor kan göra. Jag betraktar och hejar sedan ivrigt på vid sidlinjen, tycker att Josefine ska byta karriär och bli groupie på heltid. Kanske för att jag läser Pamela Des Barres I'm with the band och funderar över om mitt kall i livet inte är att hänga med musiker och diskutera vad som egentligen pågår i världen utanför och inuti. Basisten är inte världskänd, jag tror inte ens att du vet vem det är, men det spelar inte så stor roll faktiskt, det är musiken som räknas.

Jag å andra sidan är nästan småflicksaktigt förälskad också, fast i Robert Pattinson och skäms så att mina öron blir röda. Fast inte heller det spelar så stor roll, för även om min vän har en god chans på sin basist så handlar det mer om längtan hos tolvåringar att få diskutera och fnissa, än att jag ska köpa en flygbiljett till USA och börja campa utanför Pattinsons hotellrum. Jag håller tummarna, för min vän, och hoppas hoppas att hon ska råka befinna sig på samma stentrappa och snubbla in i honom.

Jag har funderat mycket på kreativitet det senaste dygnet, framför allt efter Josefines blogginlägg. Jag är ganska tudelad i huruvida kreativitet är ärftligt eller inte, men mestadels så tror jag inte det. Självklart underlättar det om du får nära ditt intresse som barn. Mina föräldrar läste kopiösa mängder böcker för mig när jag var liten, och eftersom jag var alldeles för nyfiken för att vänta på att kvällen och sagostunden skulle komma så började jag läsa själv redan när jag gick på förskolan. Jag tror också att om dina föräldrar eller dina släktingar är väldigt musikaliska så har du ett försprång om du vill lära dig ett instrument. Du har redan som barn iakttagit och härmat dina föräldrars beteende och lär dig således fortare att spela skalor på ett piano. Jag tror också att det kan vara rent genetiskt. Men jag tror inte att föräldrarnas kreativitet är avgörande för din egen.

Mina föräldrar är inte speciellt kulturella. Visst läser mina föräldrar mycket och en och annan Pedro Almodóvar-film ses på biografen men mycket mer än så är det inte. Jag å andra sidan läser kulturbilagan i DN dagligen med stort intresse, går gärna på teater/opera/balett/dansföreställningar och ser gärna krångliga filmer. Jag läser också kopiöst mycket och spenderar hundratalskronor varje månad på litteratur. Utöver det så skriver jag dagligen och resten av tiden så funderar jag mycket på litteratur och skrivande.

När jag var liten så hade jag en låtsas-vän. Jag visste att min vän bara fanns i fantasin men han gav mig ändå mycket tröst och roade mig under långa bilresor i Europa eller till Dalarna. Vi umgicks bara i mina tankar när jag själv kände för det och med tiden så blev det allt mer sällan. Jag skulle gissa att min låtsas-vän sa adjö ungefär samtidigt som jag lärde mig skriva meningar. När jag gick i första eller andra klass skrev jag min första "roman". Den var på fem vikta A4-sidor och handlade om en prinsessa. Noggrant skrev jag ner min berättelse och ritade bilder till för att illustrera vad som hände med min prinsessa. När jag fyllde 18 år fick jag min första "roman" av min farmor som under alla dessa år sparat min lilla bok. Ända sedan första gången jag skrev en berättelse så har jag gjort det ofta. Det är som om det finns en kran inuti mig och när man vrider på kranen så flödar orden. Ibland sinar brunnen och det går månader innan jag skriver något vettigt medan andra gånger kan jag knappt vänta tills jag får komma hem och skriva av mig.

Jag vet att mina föräldrar alltid uppmanade mig att läsa och att skriva, men jag tror inte att mina chanser att bli en bra skribent är sämre bara för att mina föräldrar inte själva skriver. Snarare tvärt om. Många stora författare, kanske de allra bästa, har vuxit upp i kulturellt fattiga familjer och har just därför övat upp sin fantasi i hemlighet. Min familj är inte speciellt kulturfattig, men jag har aldrig heller blivit uppmanad att skriva istället för att göra mina läxor om kvällarna. Jag tror inte att mitt arv sänker eller gynnar mig, för jag tror att kreativitet handlar om prioriteringar och tid. Om du tar dig tid att måla/skriva/spela musik så kommer du att bli bättre. Att övning ger färdighet är ingen tillfällighet utan sanning.