ISABELLE

I helgen har jag tänkt att fika med Johan. Ni som har följt bloggen har hört ganska mycket om Johan, Joey, ja killen med det förskräckliga morgonhumöret som gick i min klass på Östra Real och bodde med mig när vi åkte till Zakynthos en sommar. Johan är en av mina bästa killkompisar och nu har han skaffat en flickvän. I helgen så är tanken att jag ska fika med Johan och hans flickvän. Det är alltid en viss problematik med att träffa sina killkompisars flickvänner. Självfallet blir jag minst lika glad över att mina vänner träffar fina flickor men jag vill alltid vara the first lady, så att säga. Där i ligger problematiken med vad man ska ha på sig. Självklart vill jag vara smashing. Jag vill alltid överglänsa alla nya människor som jag träffar, och det här är inget undantag. Däremot vill jag inte framstå som blåst, ytlig och avundsjuk. Utan jag vill vara snäll, ödmjuk och trevlig (samtidigt som jag ser ut som a million bucks).

Den preliminära planen är att vi ska ses på söndag. Med andra ord tror inte jag att Johans nya flickvän har någonting att oroa sig för - jag kommer att se ut som ett lik. Ska jag ut och härja på lördag kommer jag med största sannolikhet ha ett hår som luktar askkopp och glasögon samtidigt som jag sitter och pillar i hallonpajen för att slippa ta ett hastigt avsked och springa hem för att kurera min baksmälla.

Jag älskar böcker. Det är någonting helt fantastiskt med att när som helst kunna öppna pärmarna och sjunka ner i en helt annan värld. Du kan sitta på tunnelbanan, ligga bekvämt i sängen med en stor kopp thé eller vänta på en parkbänk men ändå alltid försvinna från den värld som omger oss och istället förflytta dig till en annan värld. En riktigt bra bok får dig att glömma allt runt omkring, och får dig att känna med karaktärerna. De allra bästa karaktärer är precis som helt vanliga människor och en mästare på detta är Curtis Sittenfeld. Hennes debutroman Prep fick mig att tappa andan och uppföljaren The Man of My Dreams var inte sämre. I julklapp fick jag American Wife av ovan nämnda författare och i helgen började jag läsa det fantastiska äventyret om Alice Lindgren. En vanlig medelklassflicka som växer upp i Wisconsin. Alice har en stark kärlek till böcker, något som följer henne hela livet och igenom romanen får vi följa henne från barnsben tills hon är kring 60-år. Hur det en dag är att vakna upp och inse att man kanske har begått ett misstag genom att gifta sig med en man som kom att visa sig bli president. Fanns det egentligen någon annan i hennes liv? Annat än Andrew Imhof vars liv fick ett abrupt slut.

 

  

Boken American Wife baserar sig löst på Laura Bush liv och min fascination med presidentfamiljen växer enormt under bokens gång. Det är en lågmäld bok, med kontroversiella inslag som beskriver den amerikanska kulturen på ett väldigt precist sätt.

Men det bästa med Curtis Sittenfeld är ändå hennes förmåga att berätta saker för oss, som vi egentligen redan visste. Små och självklara saker vi aldrig tänker på - men när vi läser Sittenfelds ord så blir allt en aha-upplevelse. Det är en fantastisk egenskap. Hennes förmåga att gestalta är oslagbar och det går inte att lägga ifrån sig boken förrän man har läst sista sidan och kan slå igen pärmarna igen.

Åh, äntligen har jag lite ljuspunkter att se fram emot. Igår bokade jag flygbiljetter till Paris lagom kring min 20-årsdag för att hälsa på Klasson som då har packat väskan och flyttat dit. Några veckor senare åker jag till Åre för att fira påsk, dricka drinkar, gå på after ski och bränna i backen. Fantastiskt!

Mina ögon håller på att falla ihop - trots att jag gick och la mig i skaplig tid så håller jag på att svimma av trötthet. Till råga på allt så jobbar jag ikväll också. Suck suck suck. Mycket att göra på jobbet, ovanligt, och jag orkar inte lyfta ett finger. Någon viskade i mitt öra för ett par veckor sedan att varje arbete måste ha ett vilorum för sina anställda. Jag undrar om jag kan lokalisera vårat och gå och lägga mig en stund. Haha. Förhoppningsvis vaknar jag till snart av tonerna av The Moldy Peaches.