onsdag.
tisdag.
ett tydligt tecken.
Ett tydligt tecken på att asiatiska restauranger serverar dålig mat är att inga asiater själva äter där. Jag var just på ett sådant ställe och åt en förskräcklig buffé. Magen kurrade och fötterna orkade inte riktigt släpa sig längre bort än Östermalmstorg så jag kilade in på första bästa hak och förväntade mig samma rus och matkoma som Pong brukar frambringa. Jag lassade tallriken full med alla möjliga goda rätter - trodde jag tills jag tog första tuggan. Därefter blev det torra nudlar, ris och vatten för min del.
Nu tycker jag obeskrivligt synd om mig själv och har i tröst köpt ett jättepaket energibars på Apoteket så att jag ska klara mig fram till middagen!
peppade tankar om kvällarna.
Trots att jag har dunderhuvudvärk och en franska läxa jag inte orkar titta på så känner jag mig förvånandsvärt peppad. Imorgon kommer att bli en bra dag. Först jobb, därefter speed-shopping (födelsedagspresenter, pastellfärgade toppar, smink och kanske ett par pjäser att gå ut och dansa i), sedan blir det spinning på Sats (!) och det avrundas med drinkar (inte protein-shakes utan riktiga drinkar, hah) med Vici och det ryktas redan på lång väg att det finns mycket att skvallra om. Fantastiskt med andra ord!
lovely lanvin.
Foto: Steven Meisel
måndag.
thåström. lycka. kärlek.
13 mars. 14 mars. Total lycka. Singeln släpps i mitten av februari. Det är snart, snart, snart.
Det här är någonting som gör mig lycklig.
no more sweets.
Jag är allt som oftast suget på någonting sött, salt eller annat onyttigt. Sarah berättade för mig för två helger sedan att hon tittat sig själv i spegeln (för er som inte känner Sarah - hon är skinny, trust me) och bestämt sig för att nu fick det vara nog och tagit på sig gymkläderna och promenerat till Friskis. Jag känner ungefär samma sak. Nu är det nog och därför har jag bokat in flera Sats-pass i veckan. Så hädan efter blir det att dra ner lite på mitt dagliga intag av Daim och istället äta lite mer fullkornspasta och bulgur. Om jag känner mig själv rätt kommer min nyvunna inspiration räcka i ungefär tre dagar men hey, det är alltid en början.
söndag.
Det ser ut att bli en hektiskt vecka - plugg, jobb, drinkar med vänner och födelsedagar. Men det blir nog fint!
lördag.
you look so damn hot.
Kate, always Kate.
carin wester for weekday.
Det finns någonting jag tycker är ärbart. Det är när man håller på med någonting konstnärligt och hellre vill att folk ska komma i kontakt med konsten än att tjäna pengar. Det är fint att tjäna pengar också, men det är finare att låta den stora massan få smaka på det man har att erbjuda. Ett sådant exempel är Carin Westers kollektion för Weekday. Lagom till modeveckan lanserades Carin Wester loves Weekday med en uppsättning lekfulla dam och herrkläder i pastell och beiget med guldfärgade knappar och roliga detaljer. Ytterst bärbart och väldigt ärbart. Jag har själv fingrat på både en stickad kofta (som om jag inte redan hade hela garderoben full) i gråspräckligt garn med stora runda knappar samt den fantastiska melerade rosettväskan med guldkedja till axelband. Den är helt fantastisk. Särskilt med pasteller, jeansshorts och bara ben i sommar.
Weekday kommer under våren presentera fler spännande designsamarbeten och det ska bli riktigt roligt att se.
torsdag.
kitten.
fifth avenue shoe repair - guerilla war.
Det är trots allt Fashion Week by Berns den här veckan och trots att detta inte är en modeblogg borde jag åtmistonne uppmärksamma händelsen.
Då jag sitter på kontoret mest hela dagarna så kan jag inte spana på det fashionabla folket vid Berzelii men jag fick min modedos igår då jag besökte Fifth Avenue Shoe Repair's guerilla store - 90 dagars experiment, i Sturegallerian. Alla Stockholmare borde gå dit, åtminstone för att titta. Godbitar ur kommande kollektioner, fantastiska klänningar som barra FASR kan göra blandas med installationskonst och konceptmusik. Mycket svart, mycket volym och höghalsat. Sådant jag tycker om med andra ord!
Besök butiken och njut lite du med av modeveckan!
morgontankar om djur och vänskap.
Det där med pingviner som Klasson skrev i sin replik till mitt inlägg var väldigt intressant. Jag är väldigt faschinerad av djur som håller ihop livet ut, så som svanar bland annat gör. Jag tycker att det är helt fantastiskt! Och sedan måste jag tillägga att jag fällde en liten tår i morgonyoghurten när jag insåg att Klasson hade åkt till Paris och att jag inte skulle se henne på väldigt många dagar.
Igår var jag hemma hos henne i Sjöstaden, hjälpte till att packa och åt middag med tillhörande vin. Vi tittade på Paris je t'aime och snyftade ikapp till de ytterst sorgliga men fina berättelserna. Sedan tog jag tre souvernirer (SATC-boxen, en dålig chic lit och en antibakteriell gel från Sephora) med mig och åkte hem med ett tungt hjärta. Sorligt. Jag hatar avsked. Jag önskar att man aldrig behövde säga "hej då" utan att man bara kunde ignorera det faktum att folk lämnar och blunda för verkligheten.
Dagens planer är att sysselsätta mig med jobb och sedan lektion #2 på Medborgarskolan. Det ska pluggas på lunchrasten för jag har fått min första läxa! Annars blir nog den här onsdagen mest som alla andra dagar, en utmaning som börjar gå på repris.
a love letter to a dear friend of mine.
Det känns konstigt att ha kramat dig hejdå vid tvärbanan som vilken annan kväll som helst, dock med lite tårar i ögonvrån denna gång, för att nu inte se dig på nästan två månader. Jag vet, det kommer att gå fort. Jag kommer att jobba och slita och du kommer att leva livet och vips så möter jag dig där i Paris. Du har säkerligen en liten klänning på dig medan jag med största sannolikhet har skinnpaj och wayfarers. Just då kommer det att vara som om ingen tid har passerat.
Jag har tänkt ganska mycket på vår vänskap den senaste tiden. Hur lika vi är på många sätt och vis. Men framför allt hur mycket du har ställt upp för mig det gångna året när det verkligen gäller. Jag måste erkänna att jag har haft mina tvivel då skolarbeten, pojkvänner och andra vänner har kommit emellan men när det verkligen gäller har du funnits där. För du är den som ringer (fast jag aldrig svarar), muntrar upp, skickar sms, kommer med Daim och kramar. Drar med mig för att dricka drinkar, skvallrar, berättar, pratar och delar. Hela hösten då jag föll ner mot marken så plockade du upp mig, borstade av mig och bjöd mig på skratt och leenden.
Precis som den första kvällen vi verkligen umgicks. Ettan på gymnasiet, sista veckorna innan sommarlovet, jag ligger hemma i trädgården någon gång på eftermiddagen då det trillar in ett sms "Vitt, rött eller rosé? Vin på Djurgården ikväll." Skulle jag? Knappast, eller kanske? Jag kände dig inte alls men följde med i alla fall. Vi köpte jordgubbar och en chokladcroissant till dig och traskade ut på Djurgården. Det blev starten på en era. En era som nu tar ett litet avbrott då du flyttar till Paris.
Det känns sorgligt, tomt och framför allt förvirrande. Nästan varje kväll har jag ett missat samtal på mobiltelefonen från Emelie Klasson och nu kommer jag antagligen missa alla Skypesamtal också.
Jag har alltid svårt att uttrycka mig när jag verkligen träffar människor men Emelie, det här är ett publikt yttrande skrivet i ord. Du är en bra vän, det är det jag vill ha sagt, du är en fantastisk vän och jag är glad över att ha dig i mitt liv.
Bon voyage!
First impression is everything - Partners in Crime.
klasson packar, part 2.
Klasson har separationsångest - när det gäller skor och underkläder. Hon sitter och fingrar på svarta spetsbehåar och högklackade pumps. Och nyss drog hon en plastpåse över huvudet i ren och skär panik. Nej då, det går ganska bra här. Två glas vin och en middag senare.
19,8 kg. Det kan inte gå annat än bra nu.
klasson packar, part 1.
Men Klasson tycker att det har gått lite för bra - så nu sitter hon och hyperventilerar samtidigt som hon trycker i sig choklad. Fortsättning följer... hah!
bonne nuit.
Så var man hemkommen från franskan. Med Génial 1 stegade jag in på Medborgarskolan och hade nästan tre timmars franska med en urhärlig lärare och inte lika roliga class mates, men vad gör man inte för att lära sig nasala ljud och andra tungvrickningar?
Nu är det dags att slänga mig i sängen med Candace Bushnells One Fifth Avenue och imorgon väntar en ny dag. Med franska plugg och franska prat då det är sista gången jag träffar fröken Klasson på länge. Flickan ska sticka till Paris och lämna oss andra i grådeppiga Stockholm. Eller vem försöker jag lura? Just nu trivs jag som fisken i vattnet med min tillvaro så inget depp här inte!
