ISABELLE

Det går faktiskt ganska bra på jobbet nu, det är helt sjukt men jag är glad. Det är bara att kriga vidare med ett leende på läpparna, ungefär. Jag och Klasson pratade om det idag. Vi båda är säljare. Jag har en vinnarskalle utav bara helvete och slåss till sista blodsdroppen för minsta lilla, men vi båda är lobbyister. Ingen av oss jagar ovärdiga motståndare. Vi tycker båda om att tävla med någon som ligger på samma nivå. Tävla med ord, argumentera med någon som kommer vettiga kommentarer tillbaka. Tyvärr är det inte riktigt det jag jobbar med.

Det var fint idag, och höstlikt. Jag har tjocka strumpbyxor varje dag och mina gamla ankelboots har åkt fram ur garderoben, det betyder att det är höst. Vi gick en stund efter jobbet, till Slussen, och kylan bara bet i kinderna. När vi mötte Mälaren så blev det plötsligt väldigt ljust ute. Vinterljus. Det var fint, men ovant. Jag antar att jag snart får börja lämna skinnjackan hemma. För övrigt upptäckte jag idag i spegeln att jag ser ut som stereotypen av en Stockholmare. Svart pashminasjal, svart skinnpaj, ankelboots (svarta, såklart), leggings/strumpbyxor och håret i en knut. Jag tyckte inte riktigt om vad jag såg. I helgen får jag försöka mig på något annat.

Ja, helgen ja. Jag längtar så mycket efter ledighet. Varje morgon önskar jag att jag kunde släcka lampan och somna om, men icke. Helgen bjuder på många saker, varav jag faktiskt tackat nej till de flesta. Vici och Mickans födelsedagskalas, mina vänners blipbloppsvartklubb på hemlig location (jag hade nog gått om jag inte hade varit lite orolig för att avlida efter att ha hört lite historier om platsen), årets sista poolpartaj och kulturnatt. Det kan bli späckat schema, men också riktigt bra!