söndag.
Söndag, igen. Måndag, igen. Det bara rullar på. Nu har jag dock varit lite duktig idag och tagit ett stort beslut gällande min framtid det här året. Det känns bättre nu. Inte lika Rolling Stones - Paint it black, och inte nattsvart Thåström. Mer melankolisk Bob Dylan kanske, om vi ska överdosera musikreferenserna.
Igår såg Chris och jag Patrik 1,5. Den var som när svensk film är som bäst. Fin, framkallade skratt och avslutades med en stor dos feel-good. Den påminde mig om varför man faktiskt ska gå och betala för att se svensk film. Det kan vara riktigt bra ibland, när det inte handlar om poliser och kallblodiga mördare i Ystad.
Jag blev förälskad idag på tåget. För mina sista slantar handlade jag senaste numret av Nylon på Pressbyrån innan jag satte mig bekvämt i sätet och väntade på att vi skulle tuffa iväg mot Stockholm. Inne på Pressbyrån fick jag med mig första numret av deras egen tidning SID. Inte mycket att hurra för tänkte jag och skulle just förpassa den tidningen i papperskorgen och sätta tänderna i Nylon, tur att jag inte gjorde det. SID var en finfin tidning om ja, tidningar och journalistik. Det var roliga anekdoter och bra artiklar. Trots dess fula utseende, otympliga format och sladdriga papper. Hämta, gratis på Pressbyrån om ni är det minsta intresserade av samma saker som jag.
Nu blir det Pay it forward på tv, hemmalagade moccarutor och en stor dos självömkan. So long!
