let us be heroes

Idag räddade jag en sak. Jag räddade min Miu Miu som råkat ut för elaka jeansfläckar, spenderade en halv förmögenhet på redskap och tvättade sedan omsorgsfullt och smörjde in. Med risk för mitt eget liv, bör tilläggas. För i butiken fanns två blodtörstiga monsterhundar som skrämde slag på mig och Klasson. Jag känner mig som en hjälte, ungefär.

Sats igen. Jag är inte van att svettas med 50 andra människor som frenetiskt cyklar men aldrig kommer fram. Jag vet inte om det är inspirerande eller ren galenskap men det känns ganska bra efteråt i alla fall. Och det vet ju alla är huvudsaken.

Nu är det middag, the Hills och sova. Vi får se hur mycket bloggande det blir i veckan för nu är det späckat schema. Imorgon kommer en spanjor hem till oss och ska bo här en vecka. På torsdag är det middag på Vapiano och sedan något VIP-eventMulberry. Fredag är det Jades födelsedagsfirande med hemliga planer. Det ser finfint ut med andra ord!

Kommentarer
Postat av: Chris

cyklar men aldrig kommer fram, ett fruktansvärt osmakligt skämt kommer till tankarna....

2008-09-24 @ 10:18:23
Postat av: Bells

Chris: hahah!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback