ISABELLE

Katrin frågade mig vad jag ska göra i framtiden, i en kommentar här i bloggen, och jag kände mig ganska ställd. Jag har tusen planer men ingenting som riktigt hänger ihop.

Allt började när jag var liten tror jag. Jag övergav snabbt drömmarna om att bli prinsessa och begravde mig själv i böcker så det självklara valet för lilla Bella var att bli svenska lärare. Jag älskade mina bullmammor till lärare och svenska var mitt favoritämne. Men allt eftersom åren gick gled jag ifrån drömmen om att bli lärare. Svensk lektionerna var inte längre lika inspirerande då jag inte brydde mig ett dryft om grammatiska regler, istället ville jag läsa och skriva - fritt. Och drömmen om att bli journalist tog fart. Ganska snart började jag knåpa på egna verk. Tidigare hade jag mest skrivit noveller, kortromaner och poesi men jag började intressera mig för samhället allt mer. I och med min praktikplats på Dagens Nyheter när jag gick i nian så kände jag att jag hade hamnat rätt. Pulsen, morgonmöte, presskonferens och sedan vinsten av Emerichfondens fredspris i samband med Lilla Journalistpriset gjorde susen.

Gymnasiet kom och framtidsångensten lika så. Jag började på Östra Real och läste samhälle journalistik och hade verkligen hittat hem. Visst kan jag fortfarande panikskriva texter som ska publiceras nästa morgon och visst kan jag hata en klyschig ingress men jag älskar det skrivna ordet. Under mina år på Östra började jag frilansa, jobba med skoltidningen och MUF Stockholms tidning samt gav ut novellsamlingen "Skärvor av glas".

Nu efter att jag har lämnat gymnasiets trygga murar så ligger hela världen framför mina fötter. Just nu jobbar jag, slavar, för att tjäna pengar. Mitt närmaste dröm är att åka till Paris, röka cigaretter, bära basker och skriva på min debutroman. För författare vill jag förstås också bli. En samhällskritisk generationsroman vore drömmen. Per Hagman möter Bret Easton Ellis. För att låta drömmarna vandra helt fritt så vill jag komma hem från Paris, med en royaltycheck i handen efter att min debutroman har sålt som smör i solsken. Jag vill sitta i kultursoffor, kedjeröka inomhus och bli den nya Sartre. Därefter väntar journaliststudier på JMK och antagligen lite statsvetenskap i Uppsala innan det bär av ut i världen. Då jag är materialistisk som få vore drömmen att en dag driva Vogue, eller valfritt modemagasin, gå på modevisningar och bära fina ting, samtidigt som jag inte skulle tacka nej till en fast tjänst på SvD eller DN. Kulturbilagan följt av rollen som ledarskribent och den där reportern som får tilldelat 4 uppslag att fylla med valfritt reportage i söndagsbilagan. Det vore fint det. Under tiden knåpar jag självfallet på nya böcker. Vinner Pulitzerpriset och Nobelpriset i litteratur. Har en fin hemmaman, lägenhet i mina tidigare år och villa därefter i lummig förort vid vattnet. Jobbar när jag vill men kan ändå vältra mig i god mat och dyra handväskor.

Men allt är bara drömmar. Jag tycker om så mycket, så många ting. En del av mig vill kasta allt här ovan åt sidan och öppna ett litet café, en annan del av mig vill läsa juridik och stå upp för de svaga i samhället. Jag får helt enkelt se vad vägarna leder och fortsätta att drömma om framtiden.