DJURÅS 2006
Regnet smattrar mot tågets immiga fönsterrutor och ett sms landar i Uppsala-grabbarnas telefon "Ändrade planer, det blir en ståresa till Dalarna. Vi har en egen kupé mellan femte och sjätte vagnen" - jordens överdrift. Då de vanliga tågbiljetterna var slut resluterade det i att vi fyra trängde ihop oss i gången mellan vagnarna där vi fick sällskap av diverse trevliga individer, exempelvis Linda som var på väg till Borlänge för att träffa pojkvännen sin. Vad Linda sedan berättade om oss galna Stockholmare och Uppsala-bor, det förtäljer inte historien.
Väl framme i Djurås möttes vi av mörker och regn. Med hoppet falnande som lågan ur min tändare som bestämt sig för att dö för alltid insåg vi att vi befann oss in the middle of nowhere utan en taxibil i sikte. En vänlig själ vid namn Rune med sin dotter Elin bestämde sig att skjutsa oss storstadsbor mot husen på kullen där helgen skulle spenderas. Aldrig har jag nog varit så glad över att få skjuts av en främling. En eloge till Rune och Elin!
Väl framme i ensligheten väntades det mat, en hel del rödvin och en sprakande brasa. Iklädd mina lantligaste kläder och med en söt man vid min sida så fanns det inte mycket att klaga på längre.
Hela helgen gick i samma stil, och otroligt nog så gick tiden sjukt fort. Utan dator, fast telefon eller nämnvärda affärer som sprang tiden förbi och helt plötsligt var det dags att åka hem. Jag vet att jag talar för oss alla när jag säger att varken jag, Chris, Gustav eller Emelie vill lämna Djurås för storstaden. Inte ens när jag rullade in på Centralstationen kändes det rätt. Djurås förblir en plats i allas hjärtan.
Det blev en hel del lantliv med långa promenader till affären, ännu mer liftande då vi tillhör den bekvämare sorten av människor som helst inte släpar på resväskor i onödan. Det dracks en ansenlig mängd rödvin (fråga bara Gustav om det), det skrattades, diskuterades och mystes enormt.
Vi kan konstatera att det var ett fantastiskt förslag av Chris att få med oss upp till Dalarna och Djurås, att dalmasar är ett generöst och härligt släkte och att det var en helt jävla underbar helg och att jag tackar Emelie, Gustav och Chris hjärtligast för att få dela den här helgen med dessa underbara människor!
För mer text och bild, besök Emelie och Gustav
jag är ganska bra när man tänker efter faktiskt.... :)
Nostalgi, nostalgi