ISABELLE

Snart sätts alla betyg, igen. Vårterminen i 9an bestod av betygsstress och gymnasieångest och jag hann aldrig förstå att det var slutet på en hemtam era innan det var dags att slängas in i gymnasieepoken. Helt plötsligt är inte slutbetygen ifrån grundskolan värda någonting längre och mina 300 poäng kan stoppas undan i en fil någonstans och tas fram för att beundras någon gång men de är inte värda någonting längre. Alla timmar jag har valt att plugga under 8an och 9an för att lyckas kämpa ihop bra betyg för att lyckas komma in på min gymnasieskola. Det bör poängteras att det endast krävdes 245 poäng på min linje men jag kom in på alla gymnasium jag sökte till så som, Kungsholmen, Norra real, VRG...
Nu står vi inför en ny omgång av betygsstress, nya betyg som ska påverka framtiden och jag bryr mig inte om att folk försöker lugna mig med att betyg inte är samma sak som en lyckad karriär och framtid, men det där biter inte på mig. I Bells värld är är betyg samma sak som en lysande karriär vilket leder till lycka.
Motivationen att plugga dog ungefär efter sportlovet och jag kan inte direkt säga att jag har jobbat stenhårt under det här året, det finns så mycket annat att pyssla med och fokusera på, men det lindrar inte betygsstressen.
Betygen sätts den 2 juni, inte allt för långtid kvar. Allt skolarbete är nästan slut nu, och det finns inte mycket tid kvar att imponera på lärarna och nu gäller det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa, men stressen finns fortfarande kvar. Det gäller att fokusera på det långa och välbehövda sommarlovet som kommer sen...