don't even try to fool me, tiny dancer.
Det är ingen mening med att försöka ljuga för mig, hitta på eller föra mig bakom ljuset. Jag ser nästan alltid igenom alla bortförklaringar, tankar bakom ord och röstlägen. Jag hör skrattet som är ett snäpp för ljust, de käcka flosklerna och vet ändå. Jag märker hur din konstpaus är en halv sekund för lång för att ge den effekt du försöker skapa, oh och jag vet att du ljuger. Jag ser hur du tittar på klockan varje gång jag nämner något jobbigt men hur du lutar dig framåt för att försöka distrahera mig. Förhoppningsvis tar det mig långt, en dag, i alla fall. Just nu skrattar jag ikapp med alla som försöker dölja och memorerar alla grimaser och gester. Det handlar inte om någon speciell, utan så många i min närhet. Självklart finns det andra som är fantastiskt duktiga på att maskera sina känslor, och som kan läsa mig som en öppen bok. Det är alltid så, någon som är vassare och skarpare. Jag har tänkt mycket på det här under de senaste dagarna och jag vet inte, det känns som om det kan bli något av det.
måndag.
Nu: sömn.
Imorgon: krisshopping om inte min väska befinner sig i tryggt förvar hos farbror polis. Imorse var jag tvungen att stryka på rouge med fingertopparna och jag var inte helt nöjd med det något randiga resultatet, hah.
what have you been up to lately?
Så vad har hänt sedan senast vi hördes? Ganska mycket.
I onsdags var det klackarna på och en smärre kamp med locktången innan jag mötte Empan, Vici och Fabi på Vapiano för scampipasta, death by chocolate och rödvin innan vi tillsammans tog oss bort till Jades studentskiva. Då hedersgästen saknades i sammanhanget så fann vi oss istället uppe i en sky bar där vi drack hallonmojitos innan det blev en relativt tidig hemgång.
För dagen efter var det Valborg och jag tillsammans med Vici svidade om till panamahatt och shorts och satte oss på tåget mot soliga Uppsala. Vi trängdes i Ekonomikum med tusentals studenter och drack öl in på eftermiddagen. Efter en smärre katastrof då min väska, innehållandes mina Chanelörhängen, glasögon, enda jobbbyxor och allt mitt smink, försvann, så grillade vi hemma hos David och tittade på fyrverkerier. In på småtimmarna trillade Uppsalaresenärerna Kevin och Joos in hos Chris för thé och småprat.
Resten av helgen spenderades med att springa hos polisen, fundera över hittelön och annat mindre roligt. Men jag hann även med att skaffa nya fräknar ute i solen, äta så pass mycket mat att jag nästan storknade och spela Theme Park Inc, haha! Så förutom att jag sörjer mina förlorade ting, så hämtade helgen upp sig och till slut så blev allting ganska bra ändå.
marc, me and all of my boyfriends.
söndag.
Det har varit flera omtumlande dagar på raken och ikväll gick luften verkligen ur mig och nu ligger jag i sängen, totalt oförmögen att göra någonting produktivt så som att berätta för er om grillkvällar, väskförluster eller pirr i magen. Inga bilder får ni se just nu heller. Istället har jag Thåströms Långbort på repeat och tittar på videon om och om igen och dricker thé. Jag är lycklig, bara så att ni vet och inte går och oroar er. Vi hörs imorgon skulle jag tro.
Uppdatering: Ni vet kanske hur det är när man inte riktigt orkar med sig själv? Ikväll känner jag mig instängd i mig själv och kan inte riktigt andas. Det spritter i benen och jag vill ut och springa, fast jag hatar att anstränga mig, men istället blir det dubbel dos av insomningstabletter och sedan tio minuter av James Frey "a million little pieces" och därefter slipper jag mig själv en stund. Imorgon är det en annan dag då jag förhoppningsvis inte har myror i armar och ben.
valborgsrapport.
just my type of art.
Snyggt, det är bara förnamnet. Lovisa Burfitt i begränsad upplaga via Wonderwall.se. Om ni inte vet vad ni ska ge mig i födelsedagspresent (så här i efterskott, haha) så snälla? Ge mig!
dagen efter.
onsdag.
Just tampas jag med locktången - det vankas middag, drinkar och sedan studentskiva med temat H. Vad jag "har klätt ut mig till" återstår fortfarande, men bara för att, för att jag ska få ha på mig det jag vill så lutar det åt Högt pris eller Hotspot. Hah!
sephora saved my life.
Nu blåser media upp höga svallvågor kring svininfluensan som ska utplåna världen. Medieforskare brukar säga att det kommer sjukdomskriser, matkriser, naturkriser etc. i media med jämna mellanrum så jag slår dövörat till Smittskyddsinstitutet att en pandemi är på väg och förlitar mig på medieforskning. Det är med andra ord bara ord och en himla massa trycksvärta i mina ögon.
Hur som helst så kan jag inte låta bli att läsa skräckartiklarna och nyss läste jag en överlevnadslista i SvD. Vad du bör göra för att inte drabbas av svininfluensan: tvätta händerna ofta, använd handsprit och pilla dig inte i ansiktet. Check, check, check. Jag visste att mitt maniska tvättande av händerna/användande av Sephoras antibakteriella gel skulle löna sig, hah!
öppet meddelande till klasson:
Leighton Meester och Blake Lively i Rolling Stone Magazine, fotograferat av Terry Richardson.
Klassi, helt ärligt - det är sommar i Stockholm, rosévinet står på kylning och jag saknar dig. Vad mer vill du höra? Det är dags att komma hem nu!
ja tack, men vad snällt, imorgon vill jag se ut så här.
Carmen Kass, spanska Vogue.
ibland så vill man ge sig själv en manlig ryggdunk.
moralpanik i vårsolen.
that's one ugly outfit.
zip me up!
Nu önskar jag att jag var en stor modebloggerska så att jag kunde publicera en bild, skriva lite fint och sedan få ett paket på posten. Lite spons i dagar som dessa hade inte suttit fel, särskilt inte om det var armbanden ovan från Boudoir. För mina vänner som dyker upp på min födelsedagsdrink - hint hint, har ni några tusenlappar över så bangar jag inte på ett armband i guld, eller varför inte båda!
the shoes.
Som ni vet var jag på jakt efter ett par killer heels till alla ljumma sommarnätter och efter mycket om och men så kom jag hem med ett par ifrån Zara. 13 centimeter klack, svart mocka och ja, omotiverade hål på sidan av foten. Oh well, vi kommer ha väldigt kul tillsammans känner jag på mig!
måndag.
Det är fruktansvärt lyxigt att spendera en timme i solen i Humlegården en vanlig måndag. Det är lyxigt att äta något som inte är overpriced cafémat eller gårdagens middag i en matlåda - utan någonting man har lagat till enbart för lunchen. Att sedan sitta på en filt, äta, läsa en bra bok och hinna jobba undan researchen till ett frilansjobb under tiden är fruktansvärt lyxigt. Så trevligt att jag trotsar att gräset inte riktigt är grönt än. I sommar ska jag nog placera mig där på en filt varje lunchrast och bättra på fräknarna på näsan.
Idag väntar franska, planerande inför Valborg i Uppsala och del ett av den superspännande dokumentären om mediefamiljen Bonnier.
drömmar om coco, champagne och en stor dos modehistoria.
söndag.
