faking. fiction. faking. you. you. and me.
foto: hedi slimane
du irriterar mig. du är så pretentiös. egocentrisk. glömmer allt annat runt omkring dig. senast jag träffade dig så hånskrattade du åt mig. svor åt mig. du sa att jag var så jävla dålig. sedan lämnade du mig trots att jag frågade så många gånger om jag fick följa med. dela gemenskapen. ni är två tvillingar. den buttra och den sura. oftast vet jag inte vem som är vem. det kändes som om jag blev sparkad i magen. jag tror att jag föll, kanske svartnade det för en sekund. du hade så bråttom att du klev över mig för att hinna fram till bästa platsen på trappan på f12/smygläsningen av nöjesguiden/gubbrummet på spy bar. du ville hinna dit medan det var gratis inträde/gratis öl/gratis tygpåsar/gratis. jag försökte le. blinkade. blinkade. blinkade. sedan åkte jag hem. ensam. satt och lekte med mobiltelefonen. hoppades att du skulle höra av dig och fråga hur det var med mig. dagen efter vaknade jag av att det smakade järn i munnen. pratade med en vän i telefonen. hon sa att du behandlar mig som skit. att jag förtjänar alla solrosor i världen. muffins med rosa glasyr och såpbubblor i mängder. jag försökte skratta bort det. mitt skratt lät lika falskt som ditt. när du hånskrattade åt mig och utan att titta mig i ögonen gick du därifrån.
musik och minnen.
Dreaming of you påminner mig om hur det var att precis vara 18-år fyllda och hetsdricka öl och jägerjärn på Wollmars innan vi helt sliriga under klackarna sprang över Mariatorget till Babasonic. Det var onsdag och det var alltid kallt utomhus. Vi ville utnyttja tiden till max för morgonen efter skulle vi vilja kräkas i papperskorgen istället för att räkna derivata i klassrummet högst upp. Jag hade ofta lila fjädrar på ögonfransarna och vi alla hade tights, oformliga kläder och håret uppsatt. Det var alltid mörkt och ölen var dubbelt så dyr som på Wollmars. Vi skrattade och rökte i kön, gällde att komma in direkt för annars behövde man betala inträde och pengarna skulle räcka till nattbussen hem och en pommestallrik på grillen utanför. Inga lagar och inga regler i kön. Alla kände alla, men i Stockholm hälsar man inte. Viker aldrig undan blicken men tittar inte heller någon i ögonen. Där nere var väggarna redan fuktiga. Det var trångt, svettigt och mörkt. Alla killar hade mörka lockar och randiga, något för stora, tröjor och alla tjejer hade långa linnen, bandeaubikini och tights. Vi dansade, non stop. Och ur högtalarna spelades dreaming of you.
måndag.
Det finns roligare sätt att spendera sin måndag än sjuk i sängen. Att vara sjuk kan vara fantastiskt om man får sova, men det är mindre roligt när man går upp 06.15, tvättar håret, åker till jobbet, inser att man är sjuk och vänder om hem igen. Mitt ben dödar mig långsamt och jag mår illa. Kul. Dags att ringa naprapaten och se om han inte kan såga av mitt vänsterben.
söndag.
Slumdog Millionaire och lösviktsgodis igårkväll. Fantastisk lördag, bra film och pojkvännen. Efter anonyma påtryckningar kan jag meddela att det är inte min karl jag vill knäcka näsbenet på, som jag berättar om i inlägget nedan.
Söndagen har ägnats åt att prata två timmar med Vici i telefonen och fått höra allt om studentlivet i Örebro och fjärilarna i maggropen inför Lund. Vi pratade om livsval, att vara kedjad till sitt öde och hur det kryper i benen när man redan har gått vidare mentalt. Jag har redan flyttat till Paris psykiskt och snart även fysiskt. Det skrämmer livet ur mig, men på ett bra sätt. Nu ska jag ägna resten av kvällen åt att titta på Gossip Girl och fantasiera om främmande städer. Puss!
lördag.
and I won't try to fight in the weekend wars.
Vissa dagar är mer händelserika än andra. Idag har jag jobbat som en galning, ätit massvis med god mat och träffat nya bekantskaper på jobbets kick off och sedan skyndat till Popaganda för att möta Lina. Min andra festival någonsin och trots ett pressat schema hann jag fram i tid till Steve Aoki spelade. Vi hängde på ölgården och lyssnade på musik. När det blev riktigt mörkt utomhus placerade vi oss på en liten liten kulle och dansade i regnet till MGMT. När himlen var fylld av såpbubblor, människorna dansade med glow sticks och Time to Pretend spelades så kändes allt så rätt. Efteråt så bestämde sig alla Popagandakids för att åka till Debaser, när åldersgränsen kvällen till ära bara var 18 år så måste man passa på (!), medan jag bestämde mig för att åka hem. Ibland tar man bra beslut. Det här var ett riktigt bra beslut. Jag är fortfarande blöt i håret och har blå eyeliner under ögonen men efter en kopp thé så är jag i alla fall inte genomfrusen. Fötterna värker lite, som de ska, efter att man har dansat.
fredag.
brödtexten säger allt.
ibland blir jag nästan rädd för mig själv. ilskan kryper i armarna som röksug och jag knyter nävarna och stoppar händerna i fickorna. biter mig i läppen, alldeles för ofta, tills den är blodig. vill inte säga för mycket. säger nog alldeles för lite. medvetet målar jag ögonen med elakt svart men ler alltid sött. du intresserar mig inte det minsta, men irriterar mig alltid. något i periferin. jag kliar mig i ögat och slår ut med armarna. du bara surrar högre. hade du varit av kvinnligt kön hade jag knäckt ditt näsben vid det här laget. fuck off.
torsdag.
Idag har annars varit en ganska värdelös dag. Jag har haft Air France i öronen hela dagen, varken mer eller mindre, men ändå ljud som stänger ute allt runt omkring. Besökte husläkaren och fick Tamiflu inför Paris och nu är det en mindre sak att komma ihåg att fixa med innan jag åker. Det är ironiskt att det inte var svårt att hitta en läkare som ville skriva ut medicin trots lack of symptom utan det svåra var att hitta ett Apotek som fortfarande hade en kartong piller kvar till mig. Hah. Synd bara att mitt knä fullständigt dödar mig. Oh well.
en sagolik kväll.
Vissa var vackrare klädda än andra.
Innan själva visningen bjöds det på fantastisk mat från Fredsgatan 12 och champagne.
Vi fick beskåda både opera och balett innan själva visningen. Min favorit var nog Svansjön.
Och självklart vackra färgställningar. Visningen kretsade kring sex teman: Paris Chic, Biker Glam, After War, Highland, Androgynt möter feminint och Royal.
Men favoriterna kom helt klart på slutet då bland annat Filippa K och Fifth Avenue Shoe Repair visade upp sina coutureplagg.
En fantastisk kväll med andra ord. Synd att min kamera strejkade, men bilderna ovan är lånade från Stureplan.se och Finest. Tack NK, Ibeyostudios och Kungliga Operan för en fin kväll!
freden i stockholm.
Steven Meisel för Vogue Italia
Och nu tog kriget slut. Jag vet inte om jag kan kalla det ett fullkomligt nederlag men jag lyckades inte mangla mina motståndare. Jag tror att jag förlorade men klarade mig utan fysiska och psykiska men, jag tror mer att det handlar om en utvisning till yttre Sibirien. Dags att köpa en till päls och investera pengar i guld.
knäppt.
bakelser, champagne och karamellklänningar.
Mätt, trött, glad. Lite småförälskad i den rödrosa blåsan från FASR och bubblig i magen efter all champagne. Nu ska jag sova, och imorgon så ska jag bildblogga lite så ni får se vad jag tittade på ikväll. Puss!
la la la...this is our decision, to live fast and die young. we've got the vision, now let's have some fun.
ensamma tanter, galna kvinnor?
När kvinnan väl hade lämnat Mocco så föreslog fröken No Name att hon kanske led av Münchhausens, och det tror jag. Det ledde till en diskussion om man ska ringa till polisen när man stöter på psykiskt sjuka människor på gatan, även om man inte känner sig hotad själv. Ska man ringa och be om hjälp när någon med tvångstankar rör vid alla tunnelbanespärrar om och om igen med ångest i blicken? Ska man diskret informera cafépersonalen om att någon med Münchhausens trakasserar gästerna? Jag vet inte. Det är svårt, men obehagligt. Kanske var hon trots allt bara ensam.
onsdag.
Det regnar utanför mitt fönster och det gör mig så fruktansvärt less. Lågtrycket gör att mitt huvud värker och jag känner mig helt psykiskt utmattad idag. Jag lyssnar på eurodisco i ett fruktlöst försök att rädda humöret och jag har min favorittröja på mig. Kabelstickad, lagom sliten och mjuk, mörkblå Ralph Lauren. Den kanske inte är så vacker, men den är i alla fall skön.
Idag ska jag luncha på Mocco med fröken No Name och ikväll är det couturevisning på Kungliga Operan i samarbete med NK Begränsad upplaga - Sagolika skapelser. Det blir mingel med press- och modefolk, bubbel och vackra ting. Jag tror på svart spetsklänning och Atacomas, vad tror ni?
ready for combat.
Steven Meisel för Vogue Italia
Krigföring. Johan pratade om strategier när vi lunchade i söndags och i vanliga fall har jag stenkoll på hur jag krigar med jämlikar på bästa sätt. Rise above them. Om det inte fungerar så är det dags att kalla i det tunga artilleriet och det görs på bästa sätt genom att trycka på alla känsliga punkter du kan hitta, gärna samtidigt, och lämna sedan din fiende blödade i rännstenen medan du går därifrån.
Den här gången är jag i underläget. Jag har ingenting att vinna, jag kan bara förlora och det irriterar mig. Förhoppningsvis har asiaten utan namn (Josefine har förbjudit mig att blogga om henne så hädan efter är det omskrivningar som gäller) några smarta knep i jackärmen. Annars får jag helt enkelt överdosera glass idag, hoppas att jag går upp ca 100 kg så att jag bekvämt kan lägga mig ovanpå mina motståndare. Annars kanske mjältbrand vore något...
modern krigföring.
vänner, uteliggare och fina pojkar.
Uteliggarmode i W, foto: Craig McDean
Okej. Jag tog mig samman. Idag fikade jag med Vici och Empan och åt alldeles för mycket glasyr och för lite muffins för att det ska vara okej. Det var så fint att sitta med dessa flickor och prata framtid. Sedan kom jag hem och fick blommor av världens bästa pojkvän. Det gjorde mig superglad. Men sedan kraschade min framtid en aning och plötsligt har jag ingen aning om vad jag ska göra i vår. Det gör mig stressad. Måndagar ska inte börja med att allt krackelerar. Fan. Oh well, jag får helt enkelt börja tigga eller börja klä mig i gamla shoppingkassar. Tur att jag har så svårt för att slänga saker, jag tror att jag har en tillräckligt stor MiuMiu-kasse att dressa mig i nästa vår.
Och jag kan inte sluta fundera över vad Nyheter24 ville mig i eftermiddags? Jag har lovat mig själv otaliga gånger att bli bättre på att svara i telefonen.
här behövs det ingen rubrik.
nu går vi och gräver ner oss själva, tack och hej på ett tag.
måndag.
jag kräks på rockstjärnemyter och ord på repeat.
oh well, fuck me i'm famous. don't flatter yourself. jag försöker förklara hur jag skulle vilja göra en intervju. krypa in under huden, se vad som finns där och sedan förvränga det i text. det är klart att det är läskigt, men jag tror att ni alla är för fega för att våga följa med. jag bjuckar på öl och cigg, såklart, om du bara pratar fritt. helst av allt ska jag slippa säga ett ord, för ni ska tycka att det är skönt att berätta om passionen till konsten. det enda som betyder något såklart. men jag tror att ni bara kommer att kräkas ut klichéer om koks, engångsligg och basgångar. jag är fan inte intresserad av sådant. jag vill höra om allt det andra. och du är inte så jävla häftig. inte du heller.
en kväll på gärdet.
Lördagen spenderades hemma hos Emelie tillsammans med Vici, en himla massa rödvin och musik. Det var väldigt trevligt att sitta i Emelies lilla lägenhet och prata kvällen igenom. Tösen pluggar på JMK och jag är dödlig avundsjuk, såklart. När klockan närmade sig midnatt svängde vi ner mot Stureplan, efter en kort detour då vi stalkade en Chuck Bass-look-alike på gatan, hah. Jag mötte upp Josefine och Kevin och promenerade längs vattnet mot Medborgarplatsen för sitta utomhus, prata litteratur och kedjeröka. Jag uppskattar bra konversationer, jag älskar bra konversationer och igår var det många bra konversationer så får mig att tänka efter lite till, våga lite mer och hoppa lite högre. Det är så fint.
söndag.
Natasha Poly, Vogue Paris, september 2009, Mario Sorrenti
Det var ett jävla självmordsuppdrag att gå upp imorse. Inte för att jag var bakfull nej, utan för att jag hatar hatar hatar min väckarklocka. Särskilt på helger. Men Johan har slitit sig i helgen från att leka med de stora grabbarna i lumpen och lämnade automatvapnet för att skvallra och dricka iskall cola på L'Angolo. Med andra ord fick jag masa mig upp ur sängen, duscha iskallt och dricka 2 liter vatten innan jag överhuvudtaget kunde tänka på att orka röra mig in mot stan. Trevligt var det i alla fall. Vi diskuterade krig och vapen, typ, jag gillar sådant. Haha. Därefter bättrade jag på brännan, för helt ärligt, det är okej att vara likblek om man ser ut som snövit, annars är det inte lika kul. Nu ska jag rehabilitera mig själv för i veckan händer en massa roliga saker.
när som helst på dygnet; stockholm i mitt hjärta.
utgång på ingång. mobilen går varm och ingen kan samsas. killer heels eller flats? vin i blodomloppet och blondinen kedjeröker. hon med det mörka håret tjatar om sin musiker. det är incestuöst och ingen utomstående kommer accepteras annat än för ett ligg. alla lyssnar på samma musik som för sju år sedan då livet var enkelt. enklare. ingen tvekar, alla balanserar. det är kallt, ingen fryser. f12 och stentrappan, hela stockholm poserar. så skönt att slippa kreti och pleti. "jaså, jobbar du med reklam?" "berghs sa du? jag läser på jmk och bloggar mig igenom studierna." vi dricker alla gratisöl och låtsas gilla vice. hypar bloggbrudar men skyr alice dellal och cory kennedy som pesten. folk blir fulla men det är mer intressant med koks. vi skrattar åt ingenting och åt alla. tajts, body och skinnjacka. skinnjacka, chinos och rutig skjorta. "är det whyred?" "acne". taxin luktar gammal spya och krossade förhoppningar. vi dansar på spy bar till electro och hånglar med varandra i gubbrummet. nästan bara flickor. två kilometer ben. "jag tog det första i garderoben och slängde på mig". vi fyllekäkar på max och 2.35:1 öppnade tydligen i helgen. vi åker taxi till skånegatan och dricker bjudöl. musiker, modeller och mediefolk. vi simmar allt snabbare för att hålla oss över ytan. har inte tid med bakisångest utan måste kolla när nästa smygläsning/butiksmingel är. det är så trångt. kippar efter luft. börjar springa. "vem saknas?" "jävla offer, vi lunchar på strand." ses i ankdammen på torsdag för vem fan vet inte att torsdagar är bästa dagen att gå ut på?
lördag.
Igår drack vi rödtjut, besökte stans mest hypade och överskattade Blockparty, traskade till Little Persia och drack öl och fnissade med vänner och bekanta. Kvällen avslutades hemma i tv-soffan med film. Idag vaknade jag av att det spöregnade och det finns nog ingenting som gör mig så deprimerad som att vakna och se att himlen är grå. Idag hägrar tristessen men snart är det trots allt dags att hoppa i klackarna för ikväll vankas skaldjursmiddag och sedan ska jag hem till Emelie för vin med flickorna och därefter blir det nog dans i ett mörkt hörn på en svettig klubb. Fint.
fredag.
torsdag.
Idag var en fin dag. Soligt väder. Utelunch med Vici på Mocco. Tränade på Sats och sprang som en galning. Det känns som om jag äntligen har funnit lite motivation till att träna, skönt. Middag med pojkvännen. Nu: film och thé.
I flera dagar har jag känt mig smått galen. Jag har varit fantastiskt lycklig ena sekunden och i andra sekunden har jag bara velat lägga mig ner och dö, men nu har allt planat ut. Det är skönt. Jag ser fram emot helgen och jag ser verkligen fram emot lite tid att sätta mig ner och skriva mer om Sophie.
2005: första skoldagen.
FASHIONPANIK! Imorgon börjar plugget, Östra Real och jag insåg till min olycka att det nästan bara går tjejer i min klass, oh crap! Den svåraste frågan är ändå vad jag ska ha på mej;
Outfit 1: Jeans, vitt ribbat linne, grå kofta från H&M, Lacoste-skor
Outfit 2: Jeans, vitt ribbat linne, armékavaj
Outfit 3: Jeans, Lacoste-piké
usch, jag är hopplös, jag vet.
Publicerat 2005-08-17, 20:09:35
Första skoldagen på Östra Real i klass JO1.
Skolan verkar toppen och klassen är väl sisådär även om det glimmar några guldkorn.
Karlaplan är i alla fall väldigt fint och det finns massor av toppen ställen att ta vägen på håltimmar/raster, great!
Föresten så löste sej fashionpaniken och det blev koftan och det vita ribbade linnet idag, perfekt!
Publicerat 2005-08-18, 19:16:33
Så här i efterhand kan jag ju önska att jag inte hade på mig en grå bolero/kofta/sopsäck med guldfärgade trådar, ett vitt långt ribbat linne jag färste ihop i kanten med en ljusgrön tygblomma, ljusblå jeans med bootcut och vita ballerinas från Lacoste. Jag skulle ha satsat på ett säkert kort. Alla på Östra hade (ljusrosa) pikétröja första dagen, utom jag som så hemskt gärna ville passa i vad jag trodde skulle vara en semi-estetisk-klass och således lade undan min rosa piké i förmån för en ljusgrå säck att stoppa armarna i. Imorse rådde jag min lillebror att satsa på säkra kort. Vad han gick iväg med? 5Preview t-shirt, marinblå shorts och bruna loafers. Han kommer att se ut som alla andra nybörjarbrats. Duktig pojke.
i still love you, atacoma.
Jag vet att jag tjatar, men jag fullkomligen älskar mina nya skor från Acne. Jag vet förstås inte om jag tråkar ut er alldeles förskräckligt med mitt prat och gnat om skor, är ni intresserade av skor? Gillar ni väskor lika mycket som jag? Tycker ni om att läsa om sex drugs and rock n' roll? Eftersom jag inte vet det minsta om er så vet jag inte heller om ni bara dör av tristess när jag berättar om mina nya skor. Hur som helst, min mamma är nog världens bästa. Jag har varit lite osäker på om jag ska behålla Atacoma eller inte just eftersom jag har så svårt att hitta skor som inte glappar i hälen. Mamma sänkte rösten som om hon skulle avslöja meningen med livet eller någon annan fascinerande hemlighet och sa; Isabelle, du kommer gräma ihjäl dig om du inte behåller skorna. Ungefär precis det jag behövde höra.
onsdag.
Milla Jovovich by Matt Jones
Jag brukar ganska ofta fnissa åt folk som umgås genom att sitta tysta bredvid varandra på ett café med varsin laptop i knäet. Idag var jag och Josefine ungefär likadana, och jag kände mig ytterst modebloggig med min cappuccino och laptop. Till skillnad från jag så är Josefine väldigt duktig på datorer och idag fick hon hjälpa mig att "laga" min dator eftersom den har varit så himla seg samt hjälpa mig med ett projekt. Hela eftermiddagen ägnades åt att spåna idéer, diskutera fotostorlekar och färgval. Fint. Jag tror att allt kan bli väldigt bra när det är klart.
jag vill leva i en annan tid. var bor du?
Min favoritbloggerska Nio till fem fick en fråga rörande vilket årtionde hon helst skulle vilja leva i och svarade att hon skulle vilja leva i framtiden. Jag skulle tidigare kunnat svurit över att jag helst av allt skulle ha levt på 20-talet som en flapperdansös eller på 50-talet och hånglat i cabbade bilar och burit fantastiska klänningar, men efter att jag läste hennes svar så är jag lite tveksam. Jag menar, om hundra år så kommer folk att skratta åt oss för att internet var så underutvecklat på 2000-talets början och tycka att det är fullkomligt befängt att vi har en rasande debatt rörande män och kvinnors lika lön för lika arbete. Om hundra år så kommer man tycka att vi nog levde på stenåldern.
Det där med framtid och vanor märks ganska tydligt när jag jämför mig med min lillebror eller mina småkusiner. När jag var liten hade jag ett telefonkort med Ariel på för att jag skulle kunna ringa hem i en telefonautomat, sedan fick jag ärva pappas mobiltelefon som var stor som en tegelsten med en rejäl antenn och ett löstagbart batteri som vägde som ett mjölkpaket. Notera att jag var den enda ungen i lågstadiet som hade en mobiltelefon och fattade inte riktigt när jag skulle använda den. När jag gick i mellanstadiet hade jag kontantkort och det kostade fem kronor att skicka mms utan rörliga bilder.
Om mina vänner hade jättefina bilder på Nalle Puh och hans vänner i sina mobiltelefoner så kunde de inte skicka bilderna till mig via bluetooth utan var tvungen att mms:a och för att utbytet av bilder inte skulle ruinera oss så betalade man alltid fem kronor till sin vän med den fina bilden. När jag var liten chattade vi på Funplanet och Doobidoo, men bara en timme om dagen. För man ringde upp via telefonnätet och ingen kunde ringa hem om någon var uppkopplad på internet som på den tiden var segt och dyrt. Förstår ni hur skrattretande? Min lillebror och mina småkusiner minns inte hur det var att vara fem år gammal och aldrig ha spelat ett dataspel. De minns inte heller att vi hade datakunskap i mellanstadiet för att få lära oss att öppna ett worddokument. Men det som är ännu mer skrattretande är att internet är så vanligt för oss, men inte för våra föräldrar eller mor- och farföräldrar. Vi har nästan hela vårt liv haft en dator hemma och internetuppkoppling.
Vi twittrar, bloggar, facebookar, researchar, stalkar och skvallrar på internet. Kan man en community kan man alla, försökte jag förklara för mamma här om dagen när hon ville att jag skulle introducera henne för Facebook. Jag minns inte ens hur det var att inte någonsin förstå hur en community fungerar.
Om hundra år så kommer man skratta åt våra stenåldersbloggar, åt vårt gammelmodiga twittrande, åt att internet var så långsamt. Man kommer också förbryllas över att vi lever i en tid där kvinnor inte har haft rösträtt speciellt länge, där man tjafsar om jämlikhet och jämnställdhet och där homosexuella hånas och förnedras (utom i Stockholm där det istället är trendigt att hänga med bögar, men vem vill hänga med lesbiska?). Det finns så många exempel, men jag håller nog med Nio till fem; jag vill också leva i framtiden.
onsdagsmorgon.
my new baby, atacoma.
Precis när jag var på väg hem från stan så ringde min telefon. Jag var förbannad efter dagens idiot som skällde på mig innan lunchen och irriterad på grabben på Sony Center som inte kunde hjälpa mig med min kamera. Denna gång hade personen i andra änden något kul att berätta; Acnes ljuvliga skor Atacoma hade kommit in i svart i butik och det var dags för mig att skynda dit för det fanns inte många exemplar. Äntligen. När jag kom in i butiken norpade jag åt mig ett par och just nu sitter jag och tittar på mina älsklingar (skorna och pojkvännen).
vassa texter sticker och brinner under huden.
Herregud, jag jobbar inte direkt för Nyheter24. Jag blev helt tagen på sängen och chocken fick mig att bli ett darrande asplöv tills jag bestämde mig att låt henne hata mig för något hennes anhöriga har gjort, men låt henne inte trycka ner dig. Jag har bestämt mig för att ta hennes obefogade kritik som en komplimang. Jag skrev något som upprörde henne, det stack i hennes stackars förblindade ögon och så ska det vara. Vassa texter ska skära genom skärmen.
kom ihåg; leta rätt på din kalender.
sophie.
jävla måndag.
helgen.
Det bästa med helger är att det inte finns några måsten. Efter en sen kväll med Josefine i fredags så spenderade jag lördagen i Uppsala i följande ordning: popcorn och Robin Hood, The List och middag och slutligen Changeling och fruktsallad. Med andra ord spenderade lördagen i horisontalläge framför tv:n. Idag har jag inte varit mycket mer produktiv utan har ägnat mig åt Gossip Girl och nagellackande. Skönt.
bauer, f12, spy bar och sedvanligt name drop:ande.
God morgon solstrålar! Igår började vi med att inviga min piratblus på Bauer över ett par Morning glory och prat. Jag gillar verkligen Bauer, men efter någon timme så var det dags att röra sig vidare och vi traskade ner mot det sedvanliga trapphänget vid vattnet. F12 var ganska mycket F12 igår, minus välbekanta ansikten. Det var trapphäng, lite frånvarande kindpussande, kedjerökande och spanande. Varken mer eller mindre. Jag kan tycka att det är alldeles utomordentligt trevligt när man är på det humöret men när det spritter i benen så vill man bara dansa, och det gör man inte bäst på F12. Så sagt och gjort bestämde vi oss för att gå till Spy Bar där Dinamarca spelade. Lika bra som vanligt. Vi drack öl, dansade oss svettiga till electrobeats och undvek närgångna britter. När musiken dunkar så glömmer jag det mesta och vaknar först till liv när någonting förändras. Som när modebloggsmaffian ställer sig i djbåset. Låt oss säga att musiken var ytterst eh, blandad och att electropulsen i mitt blodomlopp svalnade. Efter att vi fått en drink för mycket utspilld över foten och folk ragglade runt istället för att dansa, plus en insikt över att jag snart varit vaken i 24 timmar så bestämde vi oss för det vanliga; pommes och sedan en taxi hem. Fin kväll.
Nu är det dags att duscha bort ångorna från gårdagen och sätta mig på tåget mot Uppsala, puss!
alla dessa kvällar.
Det regnar ute och jag har redan smygstartat på champagnen. Jag älskar det. Idag firar vi hemma att lillebror har tagit sig in i BJ och det firar vi med Pol Roger. Jag har lekt med färger och mina ögon är kantade av knallblått. Jag älskar att leka med smink, färg och form när jag ska gå ut, hatar det annars. Ikväll ska jag och Josefine ut och göra gatorna farliga. Jag hoppas att det slutar regna tills dess, när man fortfarande är inomhus är det mysigt men 04.55 utanför Spy Bar i taxikön är det mindre roligt när det öser ner och taxihitler vägrar ge mig en bil. Vi kanske ses där med en cheeseburgare i näven.
faking fiction is far better than the truth.
leighton meester, ed westwick, elle editorial.
Om det är tillåtet att använda uttryck som oh my god! eller fierce utan att vara ironisk så gör jag det nu, annars nöjer jag mig med ett fuck vad snyggt.
smoothies och dyrbara löften.
Idag snuddade jag vid min kind-of-hälsosamma livsstil. Jag drack en spygrön spenat och spirulina smoothie till lunch och var proppmätt ända tills Josefine började yra om prinsesstårta via telefon, på eftermiddagen. Då sprack det en aning. Så för att stilla mitt sug på fluffig fryst grädde och syltklädd kakbotten så åt jag en fat free yoghurtglass. Och sen gick jag och Vici non stop i två timmar. Jag vet att allt låter lite pro-ana-nybörjare men så är inte fallet. Jag skulle aldrig klara av att sluta äta eller börja träna varje dag, eller gå på konstiga äppeldieter. Jag vill bara känna mig smalare. That's it. Och i höst så skulle jag inte banga på att vara likblek heller.
torsdag.
igår och lite idag, faktiskt.
Igår Satsade jag och kände mig väldigt duktig när jag SPRANG i en halvtimme på löpbandet istället för att power-walka OCH lyfte vikter efteråt. Jag har blivit småbesatt av vikt och hälsa, det är inte speciellt hälsosamt men nyttigt i små doser. Jag äter, bara inte på Mc Donalds en gång i veckan. Oh well. Jag skulle önska att mina höfter kunder återgå till sitt normala storlek24-stadium, men Sarah hävdar att jag är i barnafödaålder och att det bara är att acceptera läget.
Kvällen spenderades hemma med pojkvännen som jobbar i Stockholm ett par dagar i veckan och idag så ska jag träffa Vici för isglass och promenad om vädret tillåter. Borde göra lite måsten som att köpa ansiktscrême och lämna in min trasiga kamera på Sonycenter.
Behöver jag nämna att jag är brutalt rastlös? Men sådant är livet ibland.
lönnlöv och en ny chans.
Höst har alltid inneburit en nystart för mig. Livet börjar om på nytt i takt med att löven ändrar färg. Det har alltid berott på att jag har börjat i en ny årskurs varje gång temperaturen utomhus sjunker. Förra året var också en nystart trots att jag hade slutat skolan. Förra hösten började jag jobba, visserligen sade jag upp mig från mitt jobb när det blev höst på riktigt och ägnade oktober åt att leta nytt jobb. Jag gick runt Trekanten nästan varje dag och lyssnade på musik medans jag funderade över CV-formuleringar och personliga brev. I år så blir det en nystart i och med att jag slutar jobba och flyttar till Paris för att plugga. Min tjänst är redan utannonserad och jag börjar så smått städa på skrivbordet.
Men hösten innebär också en nystart för garderoben. Förra året köpte jag bara propra kläder att kunna ha på kontoret och nu känns inte pennkjolen lika rolig när jag ska flytta till en ny stad. Istället har jag tokshoppat. Jeans, klänningar, koftor, tröjor och smycken. Mitt golv är belamrat med shoppingkassar. Nu letar jag bara efter ett par nya pjucks och funderar över ifall en fjäderkrage är en bra idé eller inte. Jag älskar fjädrar och har ett tiotal smycken hemma med påfågelfjädrar och andra färgglada fåglar. Och jag längtar efter att möta hösten i en ny stad. Jag längtar.
skvallertanter och hatkommentarer.
att spela korten rätt.
Vitt vin och räkor. Rött vin och ryggbiff. Espresso och svenska jordgubbar. En klassiker med andra ord. Jag har hela eftermiddagen och kvällen umgåtts med min syssling och hans familj från Boston. Enda anledningen till att jag har lutat huvudet åt sidan och lyssnat fascinerat på hans forskning i flugögon, och lett brett åt alla vitrockade skämt är enbart för att han må vara min biljett till Harvard. Min syssling arbetar för tillfället vid M.I.T men har forskat vid Harvard University, Cambridge, Massachusetts och det mina damer och herrar är min dröm. Jag vill gå omkring mellan tegelbyggnaderna smyckade med murgröna, jag vill sitta under enorma lönnträd och läsa dammiga böcker och jag vill hemskt gärna gå med i en secret society. Med andra ord så är flugögon mitt intresse ikväll, tillsammans med att i smyg hinka stora mängder vin och konsten att fnissa vid rätt tillfälle.
pre a/w 09.
tisdag.
Jag har alltid tyckt att det är underligt med släkt och släktband. Jag vet inte. Jag tycker egentligen bara om halva min släkt, den andra halvan skulle jag nog inte träffa speciellt ofta om vi inte behövde umgås just eftersom vi delar en aning blod. Idag kommer min syssling med hans familj från USA och det är obligatorisk närvaro på sightseeing i Stockholm och efterföljande middag. Jag har endast träffat denna syssling en gång tidigare och känner mig inte direkt lyrisk över denna släktsammankomst.
Men å andra sidan; Josefine försöker berätta/name-drop:a vad jag missar ikväll och jag bedömer att hon inte riktigt lyckas. Jag hatar wannabe-hipsters och konstnärer som bara spenderar skattepengar på att producera ingenting alls (typ värdelösa saker som ett hus för hemlösa under Liljeholmsbron som inte brandsäkrades så man var tvungna att riva huset innan några hemlösa fick chansen att flytta in), så med andra ord är Weekday-festen med Konstfack ingenting för mig. Och att sitta ute på en trappa med en kall öl i näven känns inte heller direkt lockande när det är mörkt på himlen utanför och regnet redan hänger i luften. Jag längtar efter att krypa upp i soffan och titta på en bra film, eller sova, ja sova skulle inte sitta helt fel.
måndag.
Jag dör i små trötthetsattacker idag. För lite sömn, jobbig dag på jobbet och fruktansvärd lunch. Jag ska börja dricka gröna smoothies med spenat och spirulina istället för att beställa superdyra sallader som anländer till bordet en kvart innan jag borde återfinna mig på jobbet.
Men å andra sidan. Let's declare indigo. Idag köpte jag nagellack och eyeliner i färgen Indigo Paris från nya Lancôme-kollektionen som landade i butik idag - det var fint. Och jag gick på två Satspass. Heja. Nu ska jag fixa med lite papper inför Frankrike och sedan titta klart på I'm not there.
ett stort hål i huvudet; det är bara söndag.
Dree Hemingway, Vogue Russia, augusti 09. Foto: Alasdair McLellan.
Jag är hemsk. Jag har letat lite på flashback och nu sitter jag är med förundersökningsprotokollet till Sturebymålet. Jag är så jävla morbid och jobbskadad. Måste läsa. Pronto. Men för att väga upp det hela så varvar jag med senaste Elle, det är ju alltid något.
hälsningar från en helg och tankar som kryper.
Det här med att ha en blogg kan bli lite frustrerande ibland, ännu ett måste. Jag antar att jag ska försöka berätta för er vad jag har pysslat med i helgen, trots att orden inte riktigt räcker till. Hur som; jag har skaffat mig nya fräknar och fler myggbett. jag har ätit världens godaste brunch och sedan bokstavligen rullat ner till 018 för att dricka iste. jag har suttit i gräset och tittat på tornerspel. jag har ätit brieost i mängder och druckit iskall öl. ätit ännu mer god mat. jag har tittat på tv-serier. pussats med pojkvännen. sovit alldeles för många timmar. skrattat tills jag fick magknip.
För er är det ovanstående mest bara ord, antar jag, men för mig var det en av de bättre helgerna på länge. Jag blir så ledsen ibland för att jag vet att alla känslor inte når fram med bara ord, fast jag så gärna vill. Jag fick nyligen en fråga om jag inte kan börja skriva på engelska. Det är en fråga jag är ytterst tudelad i. Jag har alltid hävdat att man inte kan bli flytande på något annat språk än sitt modersmål eftersom man inte kan alla ord och uttryck. Å andra sidan läser jag bara på engelska och tänker ganska ofta på ovannämnda språk. Det finns såklart väldigt fina uttryck på engelska också. Jag vill bli författare någongång, och ska då självklart skriva på svenska, men är det då vettigt att leka med tanken och blogga på ett annat språk? Jag vet inte. Jag ska fundera på det. Precis som jag ska fundera på om jag ska börja skriva ner fiction i bloggen. Ofta öppnar jag ett worddokument och skriver tio rader snabbt om kärlek, sorg, lycka och svindlande höjder, men just de tio raderna ser ni aldrig för jag publicerar dem aldrig. Ska jag börja göra det? Jag vet inte. Hela huvudet kryllar av frågor, men det kanske vore vettigt att börja dra i alla lösa trådar. Men; inte ikväll. Ikväll ska jag titta på I'm not there, öppna ett worddokument och skriva tio nya rader om pojkar med lockigt hår och fräknar.
lördag.
fredag.
john blund.
Nu är det dags att sova. Och bilden? Hedi Slimane, såklart.
torsdag.
Jag klipper med ögonlocken, och har gjort det hela dagen. Under min lunch i Humlegården var det mer än lockande att lägga sig i fosterställning i skuggan och sluta ögonen. Eftermiddagen piggades upp av lite höstshopping. Nya blusar, koftor och tröjor samt fantastiska örhängen. Jag har en farlig crush på utsålda Atacoma och irriterar mig på att jag inte kan hitta ett par i svart, för allt jag har köpt idag skulle se fab ut tillsammans med farliga kilklackar. Oh well. Efter ett par avsnitt Gossip Girl så är det snart dags att kasta in handduken för min del och sova. Imorgon bär det av till Uppsala!
happy nights.
onsdag.
böcker med knäckta ryggar, dammiga sidor och kaffefläckar av kärlek.
Jag älskar böcker. Jag älskar hur ryggen knakar på en inbunden bok första gången man öppnar den, jag älskar lukten av fuktiga biblioteksböcker, jag älskar pocketböcker med sorgsna hundöron och tummade sidor. Så nu när ni bad om boktips blev jag självklart glad, men också en aning förvirrad.
Jag konsumerar böcker i mängder. Jag köper böcker konstant och lägger en rejäl summa pengar varje månad på att få läsa - med andra ord är det ganska svårt att tipsa om bra böcker när jag inte vet vad ni gillar. Här nedan följer en lista på bra böcker i olika genres och självklart ska man alltid försöka läsa böcker på sitt original språk. Det blir alltid bättre, glöm inte det. Och sist men inte minst, jag dömer ofta böcker efter omslag - gör inte det, men ifall ni har samma ovana som jag har så är alla titlar länkade till dess omslag.
How to kill a rock star - Tiffanie Debartolo
Det här är en bok om kärlek som river och sliter, med glimten i ögat. Vi får följa Eliza som flyttar till NYC för att jobba som musikjournalist. En bok för alla som älskar musik, konstnärssjälar och tycker om att det drar i magen av alla känslor.
The Dirt: Confessions of the World's Most Notorious Rock Band - Mötley Crüe tillsammans med Neil Strauss
Den ultimata musikbiografin är självklart skriven av Neil Strauss och handlar om Mötley Crües vilda och vidriga liv och leverne. Läses av dig som har starka nerver och tycker om missförstådda svin som spelar musik och drömmer om kärlek.
I'm with the band: Confessions of a groupie - Pamela Des Barres
Pamela Miller från Reseda, California växer upp på 60-talet och drömmer om rockstjärnor. Snart befinner hon sig i rockens Los Angeles och träffar på alla brittiska musiker som hon tidigare bara har drömt om. I'm with the band är Pamelas självbiografi över groupies, rockkultur och hennes ungdomsår som ledde fram till att hon tillsammans med The GTO's blev världens mest kända och respekterade groupie. Perfekt läsning för dig som drömmer om rockstjärnor, hippies och ett annat liv.
Dödgrävarens dotter - Joyce Carol Oates
Allt av Joyce Carol Oates är väl värt att läsa men Dödgrävarens dotter är ett fint mästerverk som handlar om en judisk familj som flyr till USA under andra världskriget och hur det inte alltid är så lätt att slå sig ner på en ny plats, men har man tur kan man fly från sitt öde och börja om på nytt.
Blonde - Joyce Carol Oates
Blonde handlar om den fantastiska och tragiska Marilyn Monroe och verklighet blandas med fiction på ett mästerligt sätt.
Jag jag jag - Unni Drougge
Unni Drougge är fenomenal men Jag Jag Jag är helt klart min favorit och även Drougges debutroman. Den handlar om Sophie, planer och frihet mitt i den brinnande punkscenen.
Att komma hem ska vara en schlager - Per Hagman
Precis som när det gäller Drougge så är Per Hagman briljant, helt fantastisk. Jag kan nog drista mig till att säga att Hagman är en av Sveriges absolut mest träffsäkra författare. Att komma hem ska vara en schlager är den mest naivt hoppfulla och tragiska roman jag någonsin har läst. Att jaga natten, sky dagsljus och aldrig riktigt hitta hem.
Vänninorna och Kung Carl - Kicki Norman
Kicki Norman är en av mina förebilder och favoritjournalister och hennes debutroman är en smart chick lit som tar plats i Stockholm. Perfekt sommarläsning för lata dagar i hängmattan. Ett stort plus för det väldigt fina omslaget.
American Wife - Curtis Sittenfeld
Allt Sittenfeld rör vid blir till guld och diamanter. Prep är hennes debutroman är är ett måste för alla att läsa, uppföljaren The Man of My Dreams är inte heller illa men American Wife som porträtterad Laura Bush som fiction är fantastiskt fin och hjärtslitande. Hur är det egentligen att gå från liberal och kär till att ens man blir en av Amerikas mest hatade konservativa presidenter?
Dansare - Colum McCann
Boken handlar om Rudolf Nureyev och hans liv. För oss som älskar dans, dramatik och kärlek.
Unsticky - Sarra Manning
Smart och nytänkande chick lit med ett fantastiskt omslag. En modern Pretty Woman.
Bergdorf Blondes &
The Debutant Divorcée - Plum Sykes
Drottningen av chick lit, helt klart. Har ni missat dessa böcker måste ni bege er till bokhandeln, pronto! Plum Sykes är Anna Wintours protegé och därefter är det high fashion, high drama and high life.
A million little pieces,
Bright Shiny Morning &
My friend Leonard - James Frey
James Frey är en lögnhals och briljant författare. Det är Bret Easton Ellis med ett samvete.
Allt av Bret Easton Ellis och Jay McInerney
Måste läsas, måste läsas, måste läsas. Ihåliga människor, tragiska figurer, modeller, sex, droger, yuppies och 80/90-tal. Bret Easton Ellis kan vara svår att fastna för så mitt tips är att börja med Glamorama och sedan beta av resterande böcker. Jay McInerney är lättare att följa, böckerna är mer sammanhängande och såklart briljanta. Inte underligt att dessa två författare också var bästa vänner och utgjorde grundstenarna i The Brat Pack.
shoes to fall in love with.
Igår gick jag till Scorett för att spana in ett par blogghypade Chloé look-a-likes (originalskon ser ut såhär) och visst, skorna var väldigt fina men kom igen, 1000 kr för ett par plastpåsar (konstläder) på fötterna? Idag däremot så strosade jag in på Acne och föll head over heels för ett annat par blogghypade skor; Atacoma. 12,5 centimeters kilklack med inbyggd platå. Tyvärr gräver också skorna ett djupt hål i min själ (plånbok) och det känns rent ut sagt dumt att få för sig att köpa ett par sådana skor innan jag ska göra en superdyr flytt till Paris. Oh well, skorna hade varit fina att snubbla fram med på Paris gator.
bara ett par vingslag i högra hjärtkammaren.
Tidigare kunde jag aldrig gråta när jag tittade på film. I biosalongen kunde tårarna rinna på andras kinder men även om jag förstod att det var en ledsam scen så kändes det aldrig mer än som vingslag i hjärtat. Sedan träffade jag världens finaste pojkvän och nu gråter jag konstant när det blir känslosamt på bioduken eller när det blir extra sorgligt i en bok. Jag älskar när kärlek porträtteras. Skrattande, gråtande, jobbig, slitsam, fantastisk, underbar kärlek. När någon får in en träffsäker forumlering, ett kamerasvep och fångar precis rätt ögonblick så fladdrar det alltid till lite i min högra hjärtkammare.
myror i armarna och fötter som springer i förväg.
det där med fjärilar i maggropen och musik som river i kroppen.
Josefine är småflicksaktigt förälskad, på avstånd. Jag finner det hela mycket mycket sött och en aning underligt för att komma från Joos men absolut inte negativt. Hon fnissar och rodnar och pratar om en basist iklädd Acne på en stentrappa i Stockholm. Vi diskuterar hans sätt att vara, hur han nog är på riktigt bakom alla pretentioner och förstås hur fint han skriver. Vissa människor skriver som bara snygga människor kan göra, det är sant. Min väns basist skriver så som bara snygga människor kan göra. Jag betraktar och hejar sedan ivrigt på vid sidlinjen, tycker att Josefine ska byta karriär och bli groupie på heltid. Kanske för att jag läser Pamela Des Barres I'm with the band och funderar över om mitt kall i livet inte är att hänga med musiker och diskutera vad som egentligen pågår i världen utanför och inuti. Basisten är inte världskänd, jag tror inte ens att du vet vem det är, men det spelar inte så stor roll faktiskt, det är musiken som räknas.
Jag å andra sidan är nästan småflicksaktigt förälskad också, fast i Robert Pattinson och skäms så att mina öron blir röda. Fast inte heller det spelar så stor roll, för även om min vän har en god chans på sin basist så handlar det mer om längtan hos tolvåringar att få diskutera och fnissa, än att jag ska köpa en flygbiljett till USA och börja campa utanför Pattinsons hotellrum. Jag håller tummarna, för min vän, och hoppas hoppas att hon ska råka befinna sig på samma stentrappa och snubbla in i honom.
måndag.
Trots en miljon jobbiga tankar under dagen och jobbiga semikonversationer så lyckades Sarah rädda mig på lunchen och efter jobbet så mötte jag upp Josefine för tre timmars balsam för själen. Det vill säga; sol i ögonen, rödvin och spännande ord.
visdomsord.
Därför: en stark cappuccino och sedan ett rejält glas rött med Josefine.
if you could be me, and I could be somebody else.
Ibland önskar jag att jag fick vara en vandrande kliché. Att jag fick sitta på ett café i mellaneuropa, i Paris och dricka kaffe svart som natten och diskutera Sartre, Freud och all the other great men tillsammans med liknande. Dricka billigt rödtjut direkt ur flaskan och röka franska smala cigaretter. Ibland önskar jag att jag famlade runt i en drogdimma på undergroundbarer i Berlin och dansade mig svettig utan att någonsin känna sig trött och dricka blaskig öl. Ibland önskar jag att jag var the devoted girlfriend som begravde mig i studielitteratur i Uppsala samtidigt som jag trillade köttbullar och strök gardiner åt min man. Ibland önskar jag att jag fick ligga på golvet i en tom lägenhet på Södermalm och skratta bort alla bekymmer. Ibland önskar jag att jag fick stå på the roof top i New York men en diamant stor som en golfboll på mitt ringfinger och att jag hade en make som inte brydde sig ett skit om ifall jag spenderade 30tusen på en chiffongklänning från Valentino som bara skulle hänga i garderoben. Ibland önskar jag att jag fick göra något meningsfullt som att volontärarbeta med aidssjuka barn i Afrika, egentligen känner jag inte ett dugg för misären i tredje världen utan vill bara göra någonting meningsfullt. Ibland önskar jag att jag var hipare än alla andra och att folk dyrkade marken jag gick på. Ibland önskar jag att jag fick vara riktigt jävla ledsen så att jag kunde gå på gatorna klädd i tragik. Eller vara en hippie som fick dansa barfota på ett fält och låta själen sväva iväg mot stjärnhimlen till alldeles fantastisk musik. Umgås med gitarrspelande människor, hänga vid Haight-Ashbury med marijuanarökande poeter och en portion peace love and understanding.
Ibland undrar jag varför jag lyssnar så lite på Rolling Stones.
(total stiltje behöver inte en rubrik)
fuck. sex månader av total jävla ångest och nu är det stiltje istället. fy fan. och klasson lyfter från arlanda just nu, jävlar. oh well. nu ska jag packa upp, packa ihop mig och bege mig mot vattnet och sedan ringa joos när jag sitter i tryggt på en klippa någonstans. det är inte havet, men mälaren får duga. ni får veta mer när jag kan säga mer, men paris paris paris i mitt hjärta snart kommer jag.