hemma från snöyran
i'm off!
Just nu ligger jag i sängen med datorn i knäet och kollar det sista. Snart ska jag krypa ner med brittiska Vogue innan det blir sömn. Imorgon sticker jag till Åre med Chris och familjen så det blir inte mycket bloggande av. Och sist men inte minst, på måndag fyller jag 19 år!
påsk, en samling minnen
Nu har jag ätit påsklunch, inte ens den är sig lik längre. Skaldjurspaté och currysill istället för prinskorv och köttbullar. Sedan fick jag och lillebror gå på jakt efter vårt påskägg. Det är en biocheck, tuggummi och minst ett kilo godis. Det är inte ens roligt längre. Nästan bara sorgligt, så som julafton också är. Minnen från en svunnen tid.
so easy to look at, so hard to define
På långfredagen glömde jag att helga Jesus minne, eller vad nu gör. Istället föråt jag mig på pannkakor och bacon och degade i sängen med Chris. På eftermiddagen kom farmor med paket då jag fyller år på måndag, hela 19 år blir jag då. Det blev lamm och mandelformar innan jag fick ett dussin klassiker ur Expressens bokserie som jag hela hösten varit ledsen att jag glömde hoppa på. Pengar kom också välbehövligt i ett litet kuvert. När jag var lagom mätt rullade jag ut genom dörren och åkte till Östermalmstorg för att möta Vici. På Stures såg vi den alldeles fantastiska "I'm not there". En något surrealistisk, poetisk biografi om Bob Dylans liv. Åh, det var alldeles fantastiskt. Massor av bra musik, fina filmklipp och fantastiskt skådespeleri. Michelle Williams som Edie Sedgwick och Cate Blanchett som en ung Dylan, bara för att nämna några fantastiska insatser. Sedan måste jag bara säga, uttjatat nog, att det var ytterst underligt att se Heath Ledger levande på filmduken när han nu är död. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva filmen, så fantastisk var den. Och Charlotte Gainsbourg som Dylans stora kärlek Sara Lowndes, så fint och hjärtknipande sorgligt.
Därefter släpade vi oss till Wollmars där vi drack Staropramen och pratade om min framtida roman. Om mina verk skulle någonsin filmatiseras vill jag att det ska vara som i Dylan-filmen. Flummigt, vackert och alldeles underbart poetiskt. Tragiska människoöden. Läser förtillfället om en bok som heter "How to kill a rock star" av Tiffanie Debartolo. Fruktansvärt ångestframkallande bok, men det är bra. Jag vill också skriva så att människor känner så starkt att de bara måste lägga undan boken en liten stund för att få återhämta andan. Precis så vill jag också skriva. Dock avbröts mitt och Vicis samtal så småningom då en ung grabb började serenera oss med Disneys ledmotiv. Fin sångröst men något irriterande personlighet. Så vi lämnade så småningom grabben vid baren och begav oss hemåt.
Idag har jag varit på stan. Lyssnat på Dylan och nu väntar påsklunch och sedan min absoluta favorit hallonmousse-tårta från NK för att smygfira min födelsedag. Imorgon drar vi nämligen norr ut, Åre som destination för en vecka av skidåkning, after-ski och mys i snön. Det ska bli trevligt. Mycket trevligt.
fredag
Långfredagen spenderades med att mysa med pojkvännen, diskutera historia med farmor och sedan en kväll på stan med Vici. Det blev "I'm not there" på Stures, sedan öl och prat om min framtida roman. Pommes på hemvägen och nu Skins på datorn. Jag är nöjd. Jag lovar att blogga mer imorgon. So long!
onsdag
Nu å andra sidan vill jag mest ligga i en liten hög och snyfta för mig själv. Antagligen för att jag har en massa underliggande stress som jag inte orkar ta tag i. Imorgon är det psykologiprov och sedan gott folk så ska jag lyxa till det ordentligt. Det blir Centralbadet, relaxavdelningen, tusen meter i poolen och sedan en djuprengörande ansiktsbehandling. Jag tror verkligen jag behöver det här.
Såhär vill jag också ligga just nu
journalistik, djävulens verktyg?
I kursen Svenska C läste vi ett tal av propaganda mästaren Joseph Goebbels när han bad de tyska folket offra tusentals av deras söner för att skicka dem till Sovjetunionen för att dö. Tusentals tyska pojkar hade redan dött men hur skulle deras tyska familjer veta om det? Radion styrdes av public service och begränsades till propaganda. TV existerade knappt och tidningar styrdes likaså av den framgångsrika propaganda maskinen. Är det inte så världen fortfarande skulle se ut om inte journalistiken var fri?
Ett motargument jag stötte på i diskussionen var att journalister bara ljuger. Att det inte är en primärkälla till händelsen i fråga. En person råkar ut för någonting, ringer till journalisten som i sin tur berättar sin version av det i tidningen. Allt vinklas, även om objektivitet ska råda. Motargumentet byggde på att historieböcker var ett alternativ till tidningar. Att man inte behöver läsa DN eller SvD på morgonen då det räcker att öppna en historiebok om tio år. Det om något kan inte ses som en primärkälla. Det är det långt ifrån. En historiebok berättar en händelse som har återberättats i hundratals år. Om man menar att journalister ljuger i dagspress, så ljuger definitivt skribenterna till historieböcker. Jag driver inte tesen att alla journalister talar sanning. Det finns de avskum som förvränger sanningen till något oigenkänneligt dravel. Jag driver tesen att det finns duktiga journalister som talar sanning och att dessa ska uppskattas. Jag driver tesen att ett samhälle utan journalistik, den information det bidrar med skulle vara ett ofullkomligt samhälle.
I min värld är journalistiken en skimrande dröm. Jag vill bli den som upplever saker på plats och snabbt skriver ner det på min dator. Jag vill vara den som berättar sanningen när ingen annan törs. Som säger saker som andra färfäras, chockeras över. I min värld är journalister hjältar, varje dag. Precis som lärare, rättsväsendet och räddningsverket. I min värld hyllar man andras drömmar, hjälper dem på vägen. Man kallar dem inte lögnare utan att möta ett starkt motstånd.
tisdag
Jag ser det snöar, jag ser det snöar det var väl roligt? Nej, det var det inte alls. Det tyckte inte Sarah heller, som idag såg superläcker ut i sina megautsvängda 70-tals jeans. Om jag inte vore en tvärhand hög skulle jag säkert också använda sådana jeans.
Nu sitter jag och försöker plugga. Det går sisådär. Konflikten på Sri Lanka känns inte alls lockande trots den bra artikeln jag läste om det i somras i amerikanska Marie Claire. Jag vill mycket hellre sitta och surfa runt på fantastiska Hanna Fridéns blogg. Mycket bättre bloggat blir det inte en sådan här grå dag.
Nej, nu ska jag laga lunch och sedan försöka klämma in ett par timmar till av hardcore-plugg innan jag beger mig mot Gamla stan för kvällens aktivitet.
Tänk vad trevligt om man hade haft lite fritid och kunde ägna sig åt andra saker...
walking in a winter wonderland
Oh well, nu sticker jag till skolan för handledning på ett av våra skolprojekt. Ikväll blir det MUF Söderorts årsmöte, so long!
myror i byxorna
konsten i att (inte) jobba hemifrån
kärleksthé och prettomusik
Sitter här med en kopp hjärteblandning och lyssnar på Kents "Tillbaka till samtiden". Jag är som alltid skeptisk till albumet men lyssnar ändå. Har en recension att kräkas ur mig innan jag får somna. Tänker på helgen, som alltid när mörkret kryper nära. Det var mysigt. Ungefär som mitt thé var det fyllt med rosa, kanderade hjärtan. Typ alltså.
it's been a long time since i rock and rolled
I onsdags var det simning på idrotten. Jag har alltid trott att jag kan simma? Vem kan inte det? Plus att jag simmar gärna flera kilometer åt gången, i mitt egna lugna tempo det vill säga. Konditionssimma var en helt annan grej. Särskilt när man har Empan som simlärare och hon envisas med att lära oss simma fjärilssim och andra akrobatiska stilar. Det var tufft, men väldigt väldigt roligt.
Efter skolan fick jag slänga mig hem. På med magtröjan, kavajen och sota ögonen. Klädd för Malmskillnadsgatan begav jag mig ut i regnet tillbaka till Östra Real för Yrkeskvällen. Det var säkert menat att hjälpa oss stackars treor med all ångest men icke, det gav snarare motsatt effekt tyckte jag. Men inga sorger som inte kan sköljas ner med rödvin? Knappast. Jag skyndade till Vapiano där jag åt middag med Ellie. Vapiano var en aning udda. Ingen hade direkt nämnt vad det var för typ av ställe men maten var hyfsad, priset var förträffligt och ljudvolymen alldeles förfärlig.
Men på unga axlar vilar inga sorger så vi kastade oss vidare till Wollmars för ett par Staropramen innan vi korsade Hornsgatan för att besöka Style som huserade på H62. Agnes och Sandra i klassen hade styrt klubb och det var självklart att vi var där. Mycket mingel och skratt samt början på ett livslångt spelmissbruk hann anläggas vid Jack Vegas-maskinen innan kvällens band; Sarajevo klev upp på scenen. Hade tjuvlyssnat lite på MySpace innan så jag kunde svänga mina lurviga i takt till en del av låtarna i alla fall. Bandet var charmigt ungdomliga. Som vanligt var ljudkvalitén lite halvdan men allt spexande gav pluspoäng. Publiken var galen och ja, jag tyckte att det var bra. Sedan dansade vi vidare i natten, åtminstone ett par timmar till innan jag somnade utmattad i sängen.
Torsdagen erbjöd skola, trodde jag. Tji fick jag när lärare försov sig så jag gjorde samma sak och gick hem och myste under duntäcket ett par timmar till. Sedan var det dags att återigen sota ögonen, sätta på sig varma kläder och bege mig mot Centralstationen med Destination: Nyköping.
Väl framme i den lilla staden (?) var det dags för sightsing. Vi besökte H&M, två gallerior och en italiensk/mexikansk restaurang. Prisbilden var helt annorlunda än i Stockholm för en stor stark för endast tjugolappen på en restaurang är inte illa. Inte illa alls. Efter vi laddat upp krafterna var det dags att ta oss mot Rosvalla. Det var lättare sagt än gjort då alla nyköpingsbor endast meddelade att det var himla långt att gå. Det var det inte, det tog 12 minuter. Under dessa tolv minuter upplevde jag en Festival i ultrarapid. Det var kallt, regnigt, lerigt och jag fastnade med håret i en taggig buske. Men det var en upplevelse.
Kent var också en upplevelse. Det var magiskt. Precis som vanligt alltså. Fint bildspel bakom, snyggt ljus och fantastisk musik. Det var riktigt riktigt bra. Familjen som förband gick inte heller av för hackor.
Lite bilder från Nyköping, det kommer fler senare när webblogg.se slutar krångla
I helgen har jag mest tagit det lugnt och vilat upp mig. Skadorna efter mina dagar av rock n' roll är många. Ett litet skrapsår på handen, nackspärr och ont i fötterna. Det är tungt. Så det blev mest Melodifestivalen, Heroes och passionsfrukt. En sådan mjukis är jag. Nu är jag helt slut men måste plugga ändå. Det ska skrivas recensioner och svaras på mail. Sedan blir det nog lite thé och TV skulle jag tro. So long!
vykort till verkligheten
Hejhej bloggen!
Jag lever och mår bra, eller ja. Jag har ont i hela kroppen efter brutalt dansande två dagar i rad. Jag har en aning näringsbrist och nackspärr. Sömnen ska vi inte tala om. Men jag är glad som få! Just nu lyssnar jag på Familjen och packar. Snart bär det av till skolan och sedan Uppsala. En ordentlig uppdatering kommer på söndag!
Pussar och kramar,
Bells
förlåt sådär i förhand...
Onsdag: skola, yrkeskväll, middag på Vapiano med Ellie och sedan Style på H62
Torsdag: skola, tåget till Nyköping med Josefine och Empan för att se Kent
Fredag: skola och sedan tåget till Uppsala.
Så nu vet ni. Jag ska försöka dokumentera allt med kamera men vi får se!
moulin rouge
Ah, jag mår bättre! Åkte in till stan imorse och köpte nya jazzskor. Det var kaos i butiken då det var en yngre tjej där och skulle hämta upp en massa skor till Let's Dance men så småning om lyckades även jag få komma iväg med en skokartong. När jag väl var inne på temat skor hamnade jag på Zara och dregglade över de superfina platåpumpsen med blomtryck. Inget köp men ett bra tag stod jag och klämde på skorna.
Vidare mot Östra Real och Moulin Rouge. Skolans musikaler brukar inte vara kända för att hålla sådan hög kvalitet, åtminstone inte sedan Kevlarsjäl, den Kent-inspirerade musikalen sattes upp på Södra teatern för några år sedan. I år blev jag överraskad måste jag säga. Jättebra teater, bra skådespelare, scenografi och fina kläder. Sånginsatserna var kanske en aning varierande men annars var allt förträffligt! Lite uppmärksamhet har nog musikalen fått, såg exempelvis att Sigrid hade varit där.
Efter musikalens slut gick jag nynnande emot Stadion där jag mötte upp Vici för promenad och sedan lunch på L'Angolo. Det var så länge sedan jag var där och skäms nästan litegrann när jag går dit. Mitt stammisställe i ettan på gymnasiet men nu är jag knappt där. Tiden räcker inte till. Idag var det i alla fall väldigt trevligt att sitta där med en cola och focaccia.
Nu blir det plugg, städning och ikväll TV-kväll med Gossip Girl och House. So long!
tisdag: rapport från garderoben
will later be last
Äntligen är måndagen över. Jag hoppas innerligt på att jag kan gå till 'skolan' imorgon. Egentligen är jag ledig men jag vill hemskt gärna se musikalen imorgon. Nu ska jag läsa nya Elle, lyssna på lite Dylan och sedan sova. God natt!
extremt uttråkad
Det regnar ute, vilket egentligen inte gör någonting för jag har knappt ork att ställa mig upp. Synd det för det är en superhektisk vecka. Imorgon ska jag kika på musikalen Moulin Rouge, på onsdag är det yrkeskväll, middag med Ellie och Style på H62, på torsdag är det Kent i Nyköping. Jag kommer aldrig få någon sömn. Just nu hänger allt på om jag hinner bli frisk eller inte.
(red) party
måndag: rapport från sjuksängen
Jag är inte död. Inte än i alla fall. Klassons Red Party var trevligt och bildbevis kommer senare. Anledningen till att jag inte har uppdaterat är för att jag gått och blivit sjuk. Jag är sådär grå-i-ansiktet-och-mår-sämst-sjuk. Det är inte så roligt. Särskilt inte då det är Jämställdhetsdag på Östra Real idag med Niklas Wykman som talare. Känns lite surt att inte kunna gå då jag jobbade hårt med att få dit honom. Hela dagen skulle även avslutas med att vi såg Caramel på bio, den hade jag ju velat se. Surtsurt. Nu ska jag titta på Entourage och deppa.
ps!
Glömde helt bort att säga GRATTIS till alla läckra kvinnor där ute
för idag är det inget mindre än Internationella kvinnodagen!
lördag
Vilken härlig dag! Jag älskar att vakna fram emot elva av att solen skiner jättestarkt. Hittills har jag och Chris varit på promenad och gjort dagens goda gärning. En gammal tant i huckle bad oss följa henne till dörren då hon led av svindel. Det enda jag lyckades tolka av hennes svamlande meningar var att hon hade hantverkare hemma, det kanske förklarade de tolv ölburkar hon hade i en kasse? Hm.
Nu ska jag ut och övningsköra och jag hoppas att jag överlever för det vore synd att missa Klassons lilla tillställning ikväll: Red party! Först ska jag och mannen dit och äta middag och sedan droppar det in ett tjugotal till för att slira i Sjöstaden. So long!
fredag
Idag har jag varit i skolan. Sett klart Girl, Interrupted och haft Religionskunskap. Där hamnade jag i en diskussion med läraren ifall man kan se politik som en sorts religion? De flesta politiker har sin egen uppfattning om "den rätta läran" och vill skapa en form av himmelrike på jorden. Själv vill jag ha ett liberalt himmelrike. Är det inte min religion då? Jag tror inte på någon Gud, jag tror på människan. Den enskilde individen som vet bäst.
Efter skolan käkade jag bullar hemma hos farmor och pratade om "den gamla goda tiden". Det var mysigt. Jag älskar att komma hem till farmor, titta i fotoalbum och dricka grönt thé. Gamlingar är underskattade, särskilt pigga och lite fräcka sådana. Jag gillar min farmor.
Snart kommer Chris hit och då blir det middag med familjen och tv-tittande tror jag. Partypjucksen får vänta tills imorgon då vi ska slira tillsammans i Sjöstaden!
je m'appelle isabelle
Som rubriken meddelar heter jag alltså Isabelle och det är ungefär så mycket jag kan säga på franska. Det hindrar mig inte alls från att vara fast besluten att flytta till Paris. Nejdå. Nu har jag spenderat lite on/off-pluggande med att sitta och surfa på Sorbonnes hemsida och läsa om franska kurser. För 1400 euro får man en termins skolgång, det är väl ändå inte så illa? Först ska jag nog i alla fall läsa litelite franska på SU. Soundtracket till allt romantiserande jag har sysslat med ikväll har varit Raphaël - et dans 150 ans. Fråga mig inte vad det betyder, jag kan ju som sagt ingenting.
Nu ska jag sätta på mig mjukisarna och bege mig till Kühlers för lite modernt!
torsdag
Ah, vad den här veckan har gått fort! Idag var jag knappt i skolan, eller jo, jag gick på alla lektioner men vi tittade på film på psykologin så den lektionen räknas knappt. Vi började titta på Girl, Interrupted med Angelina Jolie, Brittany Murphy och Winona Ryder, bland andra. Jag har inte sett den tidigare trots alla lovord från mina vänner och jisses, det bådar gott kan jag säga. Jag brukar ogilla Jolie men det här ser ut att bli alldeles toppen.
Annars har jag mest snurrat med bilen, betalat dyra pengar hos läkaren för att få veta att mitt knä rör sig för mycket i sidled vilket gör att det nästan hoppar ur led varje gång jag böjer på det. Oh joy? Jajamensan. Jag har pluggat en massa, tittat på TV och läst i min nya bok. Jag känner mig supersmart när jag nonchalant tar upp den ur väskan på tunnelbanan så att alla ska se vilket skarphuvud jag är. Nej då, jag är inte så ovanligt skarp. Jag gillar bara att briljera med hur pretto jag kan vara.
Ikväll blir det dans igen. Det kommer bli superbra med mitt knä. Alldeles fantastiskt, tror jag. Vad tror ni? Nu ska jag nog ta och bläddra lite mer i alla kurskataloger som har ramlat ner i brevlådan. Framtidsångest är en bitch men någon gång måste jag väl ta mig i kragen. So long!
from me to you, my darling miu miu
Ni har efterfrågat bilder på my darling Miu Miu som jag fick i julklapp. Jag är lat och ofantligt seg men här kommer i alla fall bilderna (och man skymtar mina partypjucks i bakgrunden).
survivor
Nu ska jag sussa. Stor dag framför mig imorgon. Tydligen är mitt knä överrörligt i sidled så jag ska till läkaren och diskutera mina alternativ. Det känns lite läskigt. Lyssnade för övrigt på Håkan Hellströms nya singel idag "För en lång lång tid". Den var väldigt Håkan, behöver jag säga mer? Lite lagom trallvänlig, tonårsvänlig och fin. Nu taggar jag dock mest inför Kent nästa vecka. Visst ja, sova var det ju!
onsdag
Jag gillar min Public Service bok. Den är spännande måste jag säga, även om jag nu mer än tidigare är kluvad i frågan. Det lär komma ett längre inlägg om frågan senare när jag har läst klart den lila boken med paraboler på framsidan. Det finns många saker jag går omkring och funderar på om dagarna som jag planerar att skriva inlägg om men det händer så sällan. Senast på tur stod propositionen från Uppsalas stämma angående att slopa CSN. Det är då en fråga jag är ytterst kluvad i. Jag tror inte att jag är så bra på att vara en ideologisk politiker då jag mest tänker med hjärtat i alla frågor. Smärtar det i hjärtat spelar det ingen roll vad ideologin säger.
Nu ska jag sluta dravla, leta rätt på bilder på min Miu Miu som Sandy efterfrågade och sedan faktiskt blunda och ta det stora steget... ja öppna Word. Önska mig lycka till!
morgonstund med guld i mun
Eller hur går uttrycket? Nu sitter jag i alla fall här framför datorn efter en långfrulle och sovmorgon. Var så trött igår att ögonen gick i kors medan jag försökte läsa min nya bok. Äsch, nu ska jag slänga Miu Miu:n över axeln och kila till Östra för lite idrott, svenska c och litterär gestaltning. Livet kunde då allt vara sämre!
varför public service?
För övrigt gick det bra att snurra runt med bilen i solskenet. Nu ska jag fira med varma hallon och min nya (smarta) bok!
underbara tisdag
Nu ska jag ut och snurra med bilen, so long!
helgen
I fredags byggde jag muskler då jag släpade på min resväska som vägde ca 20 kg runt omkring i stan i Stockholm. Målet var att finna ett fodral till min söta laptop och det tog ett tag att hitta ett som passade perfekt. Med det fulaste tänkbara fodralet i en påse tog jag sedan ett morgontåg till Uppsala. Då det är Stämmotid i MUF nu så var det dags för MUF Uppsalas distriktsstämma och med en pojkvän som stämmogeneral får man inte allt för mycket uppmärksamhet. Så i fredags satt jag mest på First Hotel med datorn och knappade, ända tills fröken Klasson återvände från Marocko och förgyllde ett par timmar! Flickan var inte pepparkaksbrun men hade en supersnygg väska hängd över axeln... om än en aning kameldoftande. Sedan blev det specialbakad Bella-pizza och ett par timmar av Entourage innan jag somnade.
Lördagen å andra sidan var helt vigd åt projektarbetet. Jag och Klasson bunkrade upp med godis och när vi inte tjuvlyssnade på roliga inlägg under den politiska debatten så knappade vi frenetiskt på våra datorer. Fram emot eftermiddagen var det dags för personval och det bjöd på några intressanta inlägg under frågan rörande representanter till fantastiska Medborgarskolan. Vidare fick pojkvännen en plats i Distriktsstyrelsen trots sin mycket politiskt okorrekta tröja jag köpt åt honom (merinoull).
Strax där efter tog jag mitt pick och pack och satte mig på bussen för att hinna fixa till mig inför kvällen. Bankettklädsel kräver en aning fixande. När mörkret hade lagt sig över Uppsala mötte jag Klasson för lite mousserande och skvaller. Lite lagom sliriga under fötterna begav vi oss till hotellet där vi tackade vår lyckliga stjärna att vi var över 18 år. Vi möttes av stenhård leg.kontroll och alla minderåriga fick sitta vid ett barnbord (lammköttsbordet). Kvällen fortlöpte med sång, tal, en del bus och inte så mycket av den goda maten.
Idag har jag tittat på mer Entourage, ätit superfrukost och hängt på Café 018. Nu är jag hemma och ska ögna igenom projektarbetets slutanalys innan jag på riktigt kan koppla av och varva ner.