Det finns ingenting jag är så rädd för som att hamna fast i en slentrianmässig vardag i framtiden med ett nedgånget radhus i förorten, Volvo och en man som har ett Svensson-jobb och dyker upp efter att ha hämtat barnen ifrån dagis exakt klockan 18 varje kväll när middagen står framdukad i karotter på köksbordet. Aktuellt på TV och sedan krypa ner med öronproppar och ögonbindel i dubbelsängen och undra var alla bra år tog vägen. Det är min värsta mardröm.
Har ni aldrig stött på en briljant människa vet ni med största säkerhet inte heller vad jag talar om, för det finns inte en mångfald av människor i en stad som Stockholm som har den speciella auran runt omkring sig. De flesta briljanta människor jag stött på bor inte i Stockholm, inte heller i Sverige för briljanta människor bygger sällan bo. Jag älskar den typen av rastlösa människor som i morgonbitti lika gärna kan vakna upp i Nice efter ett infall av längtan bort.
Jag må vara naiv som tror att det rastlösa livet är det bästa. Att människor som alltid är på väg någonstans är lyckligare än människor som är fast i den gråa vardagen.
Jag kanske är oskuldsfullt blind som trivs bäst om nätterna. Blinkade lampor, varma sommarvindar och smått ostadig under klackarna, det är då jag trivs som bäst. Jag vill släppa ut håret och dansa som jag aldrig dansat förr till tunga house-toner. Dagarna är bara en väntan på alla briljanta nätter.
Jag är en konstnärssjäl och kanske är det därför jag dras till det dunkla och spännande. Till personligheter du sällan träffar eller kan skriva om, för allt blir så platt på ett papper. Ingenting är platt om nätterna. Då är allting fullt av liv, glitter och glamour.
Jag älskar briljanta böcker, skrivna av briljanta människor och må läsa en hel hög av crap också som alla försök till glamour-chic-lit. jag har i min bokhylla men det är nog bara Per Hagman och hans böcker om det rastlösa livet som tilltalar mig. Jakten på något så vilt som pilgrimsfalkar och ytterligare en natt utan slut. Rädslan för att bygga bo och känna hur rötterna slår sig ner, fast.
Gemma Ward har också svårt att stå stilla...
Jag är kanske ingen briljant människa själv, för briljanta människor blir aldrig blasé trots att de sett hela världen och upplevt allt man kan uppleva så lyser fortfarande oskulen i deras ögon när nattens mörker sänker sig ner över oss. Jag jet-set:ar världen runt och suger upp intryck och sparar minnen längst bak i huvudet men är på tok för ung för att leva det livet jag vill. Men det finns andra människor som jag i min bekantskapskrets som aldrig nöjer oss, som aldrig har passat in i den inrutade vardagen Östra Real erbjuder oss. Jag bara längtar efter studenten och liver därefter. Stå på egna ben utan föräldrar som försörjer mig och ta alla besparingar ifrån Schweiz och slänga mig iväg på närmaste plan emot Rivieran och ljumma sommarnätter.
Briljanta människor har alltid en plan, ett mål att uppnå och kan gå över lik för att uppnå det.
Imorgon bär det av till USA för att besöka släktingar och vänner, knyta kontakter och försöka stilla mitt ständiga behov av rörelse. Det är bara att packa resväskan igen.
15